Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Hade det inte varit för de senaste årens säkerhetsskyddshysteri, hade nog fysisk säkerhet och personalsäkerhet känts lika aktuellt som Stakka Bo och Chesney Hawkes. Till och med informationssäkerhet har liksom sugits in i begreppet cybersäkerhet, trots att mycket information finns på säkert avstånd från internet, på papper och i människors huvuden.(Och vem vet, kanske på kassettband på sina håll.)
Det finns förvisso goda anledningar till ett ökat fokus på cybersäkerhet. För några år sedan brukade man säga att ingen längre springer in med ett vapen och försöker råna en bank längre; det är enklare och säkrare att komma pengar genom att attackera system istället för kassor. Det stämmer förstås. Kriminella och andra hotaktörer gör riskanalyser och angriper där motståndet är som svagast. Personer rånas fortfarande, men det är bedrägerier som tillsammans med droghandel är den riktiga kassakon i den undre världen.
Problemet är inte att vi talar för mycket om cybersäkerhet. Problemet är att vi riskerar att prata för mycket cyber och för lite säkerhet. Säkerhet är inget komplicerat koncept. Vi hartillgångar som hotaktörer vill komma åt på ett eller annat sätt. Vi vill förhindra att de lyckas. Såväl tillgångar som tillvägagångssätt kan vara antingen fysiska eller digitala. Ibland, eller till och med ofta, en kombination av båda. Vi pratar inte om två skilda arenor, där den ena bebos av Kofots-Karlsson och den andra av ett kodar-geni iförd luvtröja istället för rånarluva. När man skrapar på cyberytan hittar man inte sällan vanliga bedrägerier eller spionage.Kriminella kan köpa den kompetens och de verktyg de behöver för att uppnå sina mål. Ibland är det en automatkarbin och en person med stort våldskapital, ibland är det en SQL-injektion. I den undre världen råder varken kompetensbrist eller brist på riskkapital.
Om varken kriminella eller statsaktörer låter sig begränsas av konstgjorda indelningar och expertområden, så bör inte vi på andra sidan göra det heller. Vi behöver tänka om
