Försvaret växer – men kompetensen måste hinna med

Sverige befinner sig i en historisk utbyggnad av försvaret. Nya förband ska etableras och stora mängder materiel ska köpas in. En naturlig fråga är om personalen hinner bygga den kompetens som krävs när systemen väl levereras.

Men enligt Jonas Hård af Segerstad är tidsproblemet inte nödvändigtvis det största.

– I de flesta fallen tar det längre tid att köpa in och införa system än att utbilda personal.

Svårare är det att bygga upp erfarenhet och ledarskap. Försvarsmakten konkurrerar dessutom med det civila samhället om vissa specialiserade kompetenser, framför allt inom teknik. Geografin spelar också roll.

– I norr har vi mycket militära förband, men det bor färre människor än i södra Sverige och då blir det konkurrens om arbetskraften.

Försvarsmakten har även svårt att knyta till sig medicinsk personal, något som delvis hänger samman med dagens regelverk.

Människan är avgörande

Samtidigt förändras kraven på kompetens när AI, drönare, autonoma system och avancerade sensorer får en större roll i försvaret.

Tekniken kan göra systemen enklare att använda, men det ökar inte behovet av människor som förstår vad tekniken faktiskt innebär.

– Människan är avgörande. Det är också mycket viktigt att det finns människor i beslutskedjan.

Försvarsmakten behöver därför personal som kan förstå den tekniska utvecklingen – en utveckling som i stor utsträckning sker utanför det militära.

– Vi måste veta hur den senaste tekniken kan användas av oss eller mot oss.

Det finns också en viktig skillnad mellan att vara utbildad på ett system och att verkligen behärska det. En expert ska kunna bidra till utvecklingen, förstå liknande system och utbilda andra.

Erfarenheten tar tid

En av Försvarsmaktens stora utmaningar är att bygga upp erfarenhet efter de stora nedläggningarna i början av 2000-talet.

– De som slutade då eller som aldrig kom in i Försvarsmakten hade varit personer med runt 20 års erfarenhet och en mycket viktig resurs.

Samtidigt försöker Försvarsmakten hitta nya vägar för att kombinera militär och teknisk kompetens. I år startade exempelvis en utbildning där blivande officerare läser en högskoleingenjörsexamen parallellt med officersutbildningen.

Tanken är att få in aktuell teknisk kunskap och samtidigt skapa närmare kopplingar till högskolor och forskning.

När tekniken inte fungerar

Jonas Hård af Segerstad varnar också för en övertro på att ny teknik ska lösa problemen.

– Det finns alltid en risk för övertro till teknik som ska förändra allt. Det viktigaste kommer alltid att vara människorna.

Särskilt viktigt är ledarskapet. Chefer måste kunna fatta beslut i svåra situationer även när de inte har hela bilden.

Den praktiska kunskapen är också central. Den som förstår hur ett system fungerar kan lättare felsöka och hitta provisoriska lösningar när tekniken inte fungerar som den ska.

Måste kunna lära om

Ukraina har visat hur snabbt tekniken på slagfältet kan förändras. Försvarsmakten måste därför kunna anpassa sig utan att hamna efter utvecklingen.

En del av lösningen är att hålla organisationen öppen mot resten av samhället, men också att ge personal långt ut i organisationen möjlighet att testa nya lösningar.

– Man behöver se till att inte hamna i en egen bubbla. Vi behöver vara sammankopplade med alla delar av samhället så vi kan se vilken utveckling som sker.

Reservofficerare och tidvis tjänstgörande soldater är enligt Jonas Hård af Segerstad en viktig länk till det omgivande samhället. Samtidigt behöver Försvarsmakten bli bättre på att snabbt pröva ny teknik.

– Här kan vi behöva se på det på nya sätt och våga satsa på mer oprövade lösningar.

När han till sist ska sammanfatta den största risken med de omfattande materiella satsningarna är svaret inte brist på teknik – utan att alla vill ha den samtidigt.

– Alla vill köpa nu och det gör att det kommer att bli stor konkurrens, dyrare och kan ta för lång tid att få de nya systemen.