– Det händer saker runt oss, kan man säga, konstaterade Daniel Stenling när han beskrev utvecklingen i Östersjön, Öresund och Västerhavet.
Den civila och militära fartygstrafiken möts i dag i ett område där Ryssland och Natoländerna kommer mycket nära varandra. Det gör den maritima miljön speciell. Händelser kan snabbt misstolkas och gränsen mellan civilt och militärt, olycka och avsiktlig handling är inte alltid självklar.
– I den maritima miljön kommer vi extremt nära varandra. Här finns civila fartyg, ryska militära fartyg och Natoländernas intressen. Det gäller att kunna visa närvaro och avskräcka, men också att förstå att saker väldigt snabbt kan missuppfattas.
Daniel Stenling kom till Kustbevakningen 2024 efter många år inom Säkerhetspolisen, där han bland annat varit chef för kontraspionaget.
Från reaktiv till underrättelsestyrd
Förändringen sker samtidigt som Kustbevakningen genomgår ett större internt utvecklingsarbete.
Myndigheten har traditionellt haft en stark förmåga att hantera händelser när de väl inträffar – exempelvis olyckor och miljöutsläpp. Nu ligger ett större fokus på att i förväg skapa en lägesbild, identifiera risker och arbeta mer underrättelsebaserat.
– Kustbevakningen är jätteduktig på reaktiva händelser. Det händer en olycka och då agerar vi. Nu behöver vi i större utsträckning kunna leda verksamheten utifrån en underrättelsebaserad lägesbild: Vad är problemet och vad behöver vi göra innan något händer?
Kustbevakningen bygger bland annat upp sin underrättelseförmåga och utvecklar ledningen av den operativa verksamheten. Av myndighetens omkring 1 000 medarbetare arbetar enligt Stenling cirka 700 inom den operativa avdelningen.
Samtidigt har det brottsbekämpande uppdraget breddats. Kustbevakningen ska kunna bidra i arbetet mot brottslighet till sjöss inom betydligt fler områden än tidigare.
– Det är en otroligt spännande förändringsresa. Att den sker mitt i det omvärldsläge vi har är förstås inte särskilt roligt, men det gör arbetet väldigt intressant.
Skuggflottan skapar flera risker
En stor del av samtalet kretsade kring den så kallade skuggflottan – fartyg som bland annat används för att upprätthålla Rysslands oljeexport och kringgå sanktioner.
Sedan 2021 har Kustbevakningen sett en kraftig ökning av fartyg och oljevolymer som transporteras ut från Finska viken. Många fartyg är äldre, har oklar ägarstruktur eller flaggas i stater där kontrollen kan vara begränsad.
Problemet handlar därför inte bara om sanktioner. För Kustbevakningen är sjösäkerheten och miljöriskerna centrala.
– Vi ser äldre fartyg i sämre skick och mer komplicerade flagg- och ägarförhållanden. För oss innebär det framför allt stora frågor kring sjösäkerhet och risken för miljöutsläpp.
En tanker i dåligt skick som går på grund kan orsaka ett omfattande oljeutsläpp. Samtidigt kan oklarheter kring fartygens registrering, certifikat, besättning och ägarförhållanden göra både tillsyn och ansvarsutkrävande komplicerat.
Kustbevakningen följer därför trafiken noggrant.
– Vi har de här fartygen i våra vatten och följer dem extremt noggrant. Vi flyger varje dygn över våra vatten och följer skuggflottan när den rör sig runt Sverige – hur fartygen navigerar och hur de beter sig.
Kritisk infrastruktur högt på agendan
Skyddet av kritisk infrastruktur, farleder och hamnar är ett annat prioriterat område. Kustbevakningen har också en roll inom Nato när det gäller skyddet av kritisk undervattensinfrastruktur.
Kabelincidenterna i Östersjön har samtidigt illustrerat en av de stora svårigheterna i dagens säkerhetsläge: att snabbt avgöra vad som faktiskt har hänt.
En avsliten kabel kan vara resultatet av sabotage, men också av en olycka. Stenling pekade på erfarenheter från utredningar där misstänkta händelser efter närmare undersökningar visat sig ha andra förklaringar.
– Det finns en vilja att se sabotage i de här händelserna, men det är inte alltid det vi kommer fram till. Samtidigt kan nästa händelse vara avsiktlig. Därför måste varje händelse utredas och vi måste ha förmågan att agera snabbt.
Det gör förmågan att samla in information och snabbt skapa en gemensam lägesbild avgörande.
Kustbevakningen samverkar därför nära med bland andra Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Försvarsmakten och Tullverket. Den militära och civila sjölägesbilden överlappar delvis, men aktörerna har olika uppdrag och befogenheter.
– Det finns ett överlapp och det gäller att optimera det. Vi ska inte bygga samma förmågor hos alla myndigheter. Vi behöver dela våra lägesbilder och använda varandras styrkor.
Bygger förmåga för farligare ingripanden
Det förändrade läget påverkar också hur Kustbevakningen måste tänka kring den egna personalens säkerhet.
Vid en traditionell olycka eller ett miljöutsläpp har myndigheten stor erfarenhet av vad som väntar när personalen kommer fram. I dagens säkerhetsläge kan det finnas större osäkerhet kring vilka personer som befinner sig ombord på ett fartyg och vilken situation kustbevakarna möter.
– Vi är vana vid miljöbrott och olyckor. Men i det försämrade säkerhetsläget måste vi också fundera över vad vår personal möter när vi skickar fram dem. Det gör att vi behöver tänka annorlunda kring skydd och utrustning.
Kustbevakningen utvecklar därför en förstärkt bordningsförmåga för situationer som ligger mellan myndighetens vanliga ingripanden och de mest kvalificerade insatser som polisens nationella insatsstyrka kan genomföra.
Behovet blir särskilt tydligt om ett fartyg exempelvis misstänks ha skadat kritisk infrastruktur och behöver bordas innan det lämnar svenskt område.
– Om ett fartyg sliter av en kabel öster om Gotland och det finns misstanke om sabotage behöver vi ha förmåga att ingripa. Det är en mer komplex situation än en vanlig bordning och den förmågan håller vi på att bygga upp.
Juridiken sätter gränser
Samtidigt är handlingsutrymmet till havs komplicerat. Havsrätten, territorialgränser och reglerna om oskadlig genomfart avgör vilka åtgärder svenska myndigheter kan vidta.
För Kustbevakningen blir det därför viktigt att kunna identifiera ett konkret brott. När en förundersökning kan inledas öppnas andra juridiska möjligheter att ingripa och säkra bevis.
Men Stenling underströk också vikten av att inte automatiskt betrakta varje ovanlig händelse som sabotage.
– Vi befinner oss i en gråzonsproblematik. Det gäller att förstå den enskilda händelsen, men också att kunna sätta in den i ett större sammanhang.
Det förändrade säkerhetsläget ställer nya krav på myndigheternas förmåga att snabbt förstå vad som har hänt. En kabelincident kan vara ett sabotage men också en olycka eller följden av ett tekniskt fel.
För Kustbevakningen handlar det därför både om att höja beredskapen för hybridhot och om att kunna utreda och bedöma varje enskild händelse.
Läs artikeln i Aktuell Säkerhet nr. 3, 2026.
