Jens Henrik Thomsen, Lenovo

Vi står mitt i en industriell revolution där digitalisering, IoT och AI transformerar tillverkning i grunden. Maskiner, sensorer och system kopplas samman över hela världen i realtid. Effektiviteten ökar och med det också riskerna.

För varje ny teknisk möjlighet öppnas minst en ny attackyta. Det är därför cybersäkerhet inte längre kan ses som en it-fråga, utan måste bli en integrerad del av hela affären. I dagens globala och sammanlänkade tillverkningsmiljöer är det en fråga om affärskontinuitet, varumärkesförtroende och emellanåt även fysisk säkerhet.

It möter ot och skapar nya sårbarheter

Historiskt har operativa system varit isolerade från övrig IT-infrastruktur. Men i takt med att fabriker moderniseras och nätverken kopplas samman, suddas gränsen mellan IT och OT ut och nya hot uppstår.

Många ot-system är föråldrade, svåra att patcha och saknar moderna säkerhetsfunktioner. Trots detta kopplas de ofta upp utan tillräckligt skydd. Resultatet? En direkt ingång till maskiner, produktion och hela processkedjan.

Leverantörer och fjärråtkomst är kedjans svaga länkar

Tillverkare arbetar i komplexa leverantörsnätverk där tredjepartsintegrationer, molntjänster och fjärråtkomst är nödvändiga för att hålla tempot uppe. Men just dessa externa kopplingar blir extra utsatta för cyberhot och attackförsök.

Ett intrång via en sårbar underleverantör kan få kedjeeffekter med mycket större konsekvenser än den enskilda attacken, något som inte längre hypotetiska scenarier utan ett dagligt hot.

Reglerna blir fler och mer komplexa

Från och med januari 2026 föreslås det nya NIS2-direktivet bli svensk lag. Det innebär att även tillverkningsföretag kommer att omfattas av tvingande cybersäkerhetskrav och myndighetstillsyn.

Samtidigt träder EU:s Cyber Resilience Act (CRA) i kraft med nya krav på säker utveckling, rapporteringsskyldigheter och livscykelhantering. Tillsammans med DORA och andra regelverk gör detta compliance-landskapet både mer omfattande och svårare att navigera.

Ett intrång via en sårbar underleverantör kan få kedjeeffekter med mycket större konsekvenser än den enskilda attacken, något som inte längre hypotetiska scenarier utan ett dagligt hot.

Många fabriker sitter fortfarande på gamla operativsystem, proprietära protokoll och hårdvara som inte längre stöds från leverantörerna. Samtidigt kopplas miljöerna ihop med smarta sensorer och IoT-enheter där säkerheten ofta varit sekundär i design och utveckling.

Detta skapar ett lapptäcke av sårbarheter som kan utnyttjas både av opportunistiska cyberkriminella och statsstödda aktörer.

Lösningen stavas teknik, kultur och ansvar

Vägen framåt handlar om att bygga en säker Zero Trust-arkitektur där förtroende aldrig tas för givet. Det innebär också att OT-miljöer måste säkras separat, med digitala tvillingar, AI-baserat intrångsskydd och tydliga incidentplaner. Samtidigt behöver tredjepartsrisker hanteras proaktivt, med strikta krav, noggrann segmentering och löpande uppföljning.

På samma sätt bör regelefterlevnad inte ses som ett hinder, utan som en konkurrensfördel genom att integrera regler som CRA och NIS2 redan i utvecklings- och driftsprocesserna. Och slutligen måste modernisering ske stegvis: äldre system måste isoleras tills de kan ersättas, medan investeringar riktas dit riskerna är som störst.

Det kanske allra viktigaste är dock att förstå att cybersäkerhet inte längre är något som enbart ”tillhör it”. Det är en ledningsfråga, en affärsstrategi och en förutsättning för att lyckas i en snabbt föränderlig global miljö. Tillverkningsindustrin behöver både försvara sitt arv och våga tänka nytt. Vi måste skydda våra mest värdefulla tillgångar samtidigt som vi bygger framtidens fabriker. Det är fullt möjligt, men det kräver mod, insikt och framför allt: att vi gör säkerheten till en strategisk prioritet, inte en efterkonstruktion.

Jens Henrik Thomsen, Nordenchef för Solutions and Services Group på Lenovo