Tolv år efter att bestämmelsen om näringspenningtvätt infördes finns fortfarande osäkerhet kring hur den ska förstås och tillämpas. En ny utvärdering från Brottsförebyggande rådet, Brå, visar att nästan hälften av förundersökningarna inte rör brott i företag.
Bestämmelsen om näringspenningtvätt trädde i kraft den 1 juli 2014 och infördes som ett verktyg i kampen mot ekonomisk och organiserad brottslighet. Brås utvärdering visar att bestämmelsen tycks fungera väl när det gäller grov näringspenningtvätt, men också att den i praktiken har kommit att användas bredare än vad som var avsikten.
Nästan hälften av förundersökningarna gäller enligt Brå inte brott i företag. Endast omkring en tiondel av de personer som misstänks för näringspenningtvätt äger eller driver ett företag. I stället är kontantinnehav en vanlig situation. Det handlar då om personer som polisen och åklagaren misstänker innehar kontanter som kan härröra från brott, exempelvis narkotikabrott.
– Man tänkte sig att bestämmelsen skulle ha en ganska begränsad träffyta och främst röra brott inom företag. Men vår studie visar att nästan hälften av förundersökningarna inte gäller brott i företag och att endast en tiondel av de som misstänks för näringspenningtvätt äger eller driver ett företag. I stället är det väldigt vanligt att bestämmelsen träffar personer som påträffas med kontanter som polis och åklagare misstänker kan härröra från brott, till exempel narkotikabrott, och det var inte riktigt tanken, säger Dennis Martinsson, utredare på Brå.
I de kontantrelaterade fallen är bevisningen ofta begränsad. För de fall som leder till åtal kan den åtalades förklaring till varför personen haft kontanterna få stor betydelse för utgången.
– I just kontantfallen finns i regel ganska lite bevisning. För de kontantfall som leder till åtal, blir det avgörande för en friande eller fällande dom hur trovärdig den åtalades förklaring till innehavet är. Att bedöma den tilltalades trovärdighet är ingen enkel uppgift, och som en följd av det frias närmare 40 procent av dem som åtalas för ringa brott, säger Dennis Martinsson.
Brå beskriver näringspenningtvätt som ett brott som skiljer sig från penningtvättsbrott genom att det inte krävs något så kallat förbrott, alltså att pengarna kan knytas till ett annat konkret brott. Det räcker i stället med ett klandervärt risktagande vid exempelvis en transaktion eller hantering av kontanter.
Utvärderingen visar också att osäkerheten inte bara gäller vilka situationer bestämmelsen är tänkt att träffa. Personer som tillämpar lagen i praktiken upplever fortfarande oklarheter kring hur vissa juridiska begrepp ska förstås.
– Något annat vi kan konstatera är att de som ska tillämpa bestämmelsen i praktiken fortfarande, tolv år efter att bestämmelsen kom till, upplever en osäkerhet gällande hur några av de juridiska begreppen i bestämmelsen egentligen ska förstås. Det får ses som mindre lyckat att osäkerhet fortfarande råder när bestämmelsen varit i kraft i tolv år, säger Dennis Martinsson.
Brå:s uppföljning har analyserat hur bestämmelsen används genom rättskedjan, från anmälan och förundersökning till åtal och dom. Syftet har varit att undersöka vilka typer av fall som upptäcks och utreds, vilka som leder till åtal och vad som kännetecknar de ärenden som slutar med fällande respektive friande dom.
Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Genom att klicka på "Prenumerera" ger du samtycke till att vi sparar och använder dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.
