Svenska företag underskattar sin största affärsrisk: Data

När svenska företag diskuterar data landar man nästan alltid i samma slutsats: det är avgörande. Särskilt i takt med AI:s framfart utgör information – i alla former – fundamentet för hur organisationer fungerar, fattar beslut och skapar värde.

Ändå finns ett tydligt glapp mellan ambition och praktik. Trots den strategiska betydelsen behandlas datahantering, kontroll och beroenden ofta inkonsekvent. Vilket kan bli kostsamt.

Företagsledningar är sedan länge vana vid att säkra sina fysiska leverantörskedjor. Risken sprids ut, alternativa leverantörer byggs upp och kritiska beroenden kartläggs noggrant. När det gäller data har samma typer av spelregler sällan applicerats.

Vad beror detta på? Är det naivitet, slarv eller brist på förståelse? Nej, snarare tvärtom.

I de flesta fall handlar det om rationella val: standardisering, effektivitet och skalbarhet. En koncentrerad digital leverantörskedja där kritiska data blir begränsad till ett fåtal plattformar, leverantörer eller tekniska lösningar är ofta den mest kostnadseffektiva vägen framåt.

Men i dagens miljö är den optimism som modellen bygger på inte längre hållbar.

Den nya sårbarheten

Ökad geopolitisk instabilitet och en snabbt växande regulatorisk fragmentering förändrar spelplanen. Datalagstiftningar som exempelvis CLOUD Act innebär att kontrollen över data i praktiken kan ligga utanför företagens egen jurisdiktion. Tullar, avgifter och juridiska styrmedel har blivit allt vanligare inslag i världsekonomin och vad skulle hindra att liknande mekanismer även börjar prägla framtidens dataflöden?

Diskussionen om datasuveränitet har därför snabbt gått från politisk ambition till affärskritisk fråga. EU:s arbete med att stärka kontrollen över data och AI pekar i en tydlig riktning. Samtidigt är implementeringen komplex och långt ifrån färdig.

En paradox blir därmed allt tydligare: viljan att ta kontroll finns, men förmågan brister. En överväldigande majoritet av företagsledare vill flytta känslig data närmare den egna verksamheten, men i praktiken har ytterst få gjort det.

Inlåsta i sina egna system

Problemet förstärks av så kallad vendor lock-in. När data, system och arbetsflöden integreras djupt i enskilda plattformar blir det tekniskt och ekonomiskt svårt att byta leverantör. Det som initialt var en effektiv lösning blir över tid ett strategiskt handikapp.

Att flytta IT-resurser är inte en snabb åtgärd. Det är ett komplext projekt som kan ta år att genomföra och i ett läge där beslut måste fattas snabbt begränsas företagens alternativ kraftigt.

Samtidigt har intern kompetens inom dessa områden gradvis urholkats. År av outsourcing har skapat effektivitet, men också ett beroende av externa aktörer. När kraven på kontroll och flexibilitet ökar saknar många organisationer kapacitet att agera självständigt.

Detta är kärnan i denna nya risk. Företag har optimerat för effektivitet, men inte för motståndskraft.

Exitstrategier måste upp på styrelsebordet

Vi rör oss mot en verklighet där tillgång till data inte längre kan tas för given. Inte för att systemen fallerar, utan för att omvärlden gör det svårare att röra sig fritt mellan dem. Friktion uppstår i form av juridiska begränsningar, ökade kostnader och fördröjningar.

Trots detta behandlas exitstrategier för data fortfarande som en teknisk detalj. Det är ett misstag.

Företagsledningar och styrelser bör omedelbart:

• kräva tydliga exitplaner för affärskritisk data.
• kartlägga beroenden till enskilda leverantörer och plattformar.
• införa strategier för diversifiering av digitala leverantörskedjor.
• återinvestera i intern kompetens och kontrollförmåga.

De organisationer som prioriterar att bygga in valfrihet och intern förmåga i sin digitala leverantörskedja kommer att stå allra starkast. De som inte gör det riskerar att fastna i system de inte kan påverka, med stigande kostnader för att ens få tillgång till sin egen data.

Och inse det först när handlingsutrymmet redan är borta.

Espen Hjertø,
CTO Nordics på Lenovo