Mikaela Johnsson
Foto: LRF

Enligt Mikaela Johnsson, vice förbundsordförande i LRF, är det ett resultat av politiska vägval som sträcker sig flera decennier tillbaka.

– Under lång tid har vi inte betraktat svensk matproduktion som en säkerhetsfråga. Det är medvetna politiska vägval som har gjort att vi exempelvis saknar inhemsk produktion av mineralgödsel och att vi inte i tillräcklig omfattning har främjat svensk produktion av biodrivmedel. Nu ser vi konsekvenserna av det, säger hon till Aktuell Säkerhet.

I takt med att Sveriges fokus på beredskap och totalförsvar ökar har också lantbrukets betydelse för samhällssäkerheten hamnat högre på den politiska dagordningen. För Johnsson handlar uppdraget om betydligt mer än att producera livsmedel.

– Det innebär att lantbrukaren inte bara producerar mat för dagens behov utan också bidrar till Sveriges motståndskraft i kris och krig. För att samhället ska fungera måste människor ha tillgång till mat, och då behöver produktionen kunna fortsätta även under mycket svåra förhållanden.

Beroende av el, transporter och digitala system

Livsmedelsförsörjningen är nära kopplad till andra samhällskritiska funktioner. Ett längre elavbrott eller en omfattande störning i kritisk infrastruktur skulle snabbt få konsekvenser för hela kedjan – från produktion till distribution.

Hur stor del av livsmedelsproduktionen som skulle påverkas går enligt LRF inte att uppskatta exakt, men beroendet av fungerande samhällsfunktioner är omfattande.

– Hela livsmedelskedjan är beroende av fungerande el, transporter, digitala system och vattenförsörjning. Därför behöver beredskapen stärkas i alla led, säger Mikaela Johnsson.

Hon pekar också på behovet av att livsmedelsproduktionen ges prioritet när resurser blir knappa under en kris.

– Vi behöver säkerställa att livsmedelsproduktionen prioriteras när det gäller tillgång till energi, transporter och vatten.

GPS-störningar visar nya sårbarheter

Samtidigt förändras hotbilden i takt med att lantbruket digitaliseras. Moderna jordbruk använder i dag GPS-styrda maskiner, uppkopplade sensorer, molntjänster och digitala affärssystem för att effektivisera verksamheten.

Utvecklingen har ökat produktiviteten, men också skapat nya sårbarheter.

– Digitaliseringen har gjort lantbruket mer effektivt, men också mer sårbart. Många verksamheter är i dag beroende av GPS, molntjänster och digital styrning för att kunna bedriva produktion, säger Johnsson.

Hon lyfter fram de GPS-störningar som under senare år rapporterats från bland annat Gotland som ett konkret exempel på hur tekniska störningar kan påverka produktionen.

– Medvetenheten om cyberhoten ökar, men det behövs fortsatt arbete för att stärka robustheten och säkerställa att verksamheter kan fungera även när digitala system störs eller slås ut.

”Utan lönsamma företag finns ingen beredskap”

En återkommande fråga i debatten om svensk beredskap är hur mycket ansvar som kan läggas på privata företag.

LRF har länge argumenterat för att livsmedelsberedskap och lönsamhet är två sidor av samma mynt. Enligt Mikaela Johnsson finns det ingen motsättning mellan affärsmässighet och beredskap – tvärtom.

– Sveriges livsmedelsberedskap bygger på att det finns livskraftiga företag som producerar mat varje dag. Utan lönsamma lantbruksföretag finns det ingen produktionskapacitet att luta sig mot när en kris inträffar.

Resonemanget gäller enligt henne stora delar av totalförsvaret, där privata aktörer förväntas upprätthålla verksamhet även under höjd beredskap och i värsta fall krig.

– Om verksamheten inte är lönsam under normala förhållanden finns det heller inga förutsättningar att investera, utvecklas eller upprätthålla kapacitet i kris och krig.

Vill se ökad självförsörjningsgrad

Om LRF får peka ut en enskild åtgärd som skulle stärka Sveriges livsmedelsberedskap mest under de kommande fem åren är svaret tydligt: ökad svensk produktion.

– Sverige behöver sätta ett tydligt mål för att öka den svenska självförsörjningsgraden och därefter genomföra de reformer som krävs för att nå dit.

Enligt Mikaela Johnsson handlar det ytterst om att minska beroendet av importerade insatsvaror och samtidigt skapa förutsättningar för fler investeringar i svensk livsmedelsproduktion.

– Ju större svensk produktion vi har i vardagen, desto starkare står vi i en kris.F