– Cyberattacker är helt klart ett reellt hot mot vår informationssäkerhet men vi måste förstå att metoderna som används av olika hotaktörer inte bara är tekniska utan även innebär att man rekryterar personer på insidan som har access till det man vill åt. Jag kommer att prata om den mänskliga faktorn när det kommer till cybersäkerhet. Om vad det är som gör att en person låter sig rekryteras samt vad vi kan göra för att skydda verksamheten och medarbetarna, säger hon.

Carolina Angelis är idag säkerhetsrådgivare på Truesec. I bagaget har hon tjugo års erfarenhet av underrättelsetjänster som FRA (Försvarets radioanstalt) och Must (Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten). Hon förklarar att det inte direkt är en kort process när en underrättelseofficer ska välja ut en agent.

– Det är mycket långsiktiga underrättelseoperationer. Det första man gör är att ta reda på var informationen man vill åt finns och när man vet det påbörjar man målsökningen för att identifiera personer som arbetar där och som har tillgång till informationen. När man har identifierat en eller flera personer gör man en kartläggning, bland annat via sociala medier. Man vill ta reda på så mycket som möjligt: intressen, livsstil, familjesituation, ekonomi och personlighet. Syftet är dels att skapa så goda förutsättningar som möjligt inför själva kontakttagningen, dels att försöka identifiera eventuella sårbarheter eller motiv som man skulle kunna utnyttja.

Själva kontakttagningen ska kännas slumpmässig och spontan och kan ske i princip var som helst: på en internationell konferens, ett charterhotell eller gymmet men också digitalt via till exempel LinkedIn.

– Om man har gjort en bra kartläggning ökar chanserna till att mötet ska bli bra eftersom man då kan spegla målpersonen med gemensamma intressen, personlighet och värderingar. Om den första kontakten faller väl ut försöker man utveckla relationen och lära känna målpersonen bättre. Det handlar också om att vänja målpersonen vid att få små presenter eller pengar för mindre och oskyldiga uppdrag och sakta men säkert höja tröskeln. När målpersonen börjar bli van vid att lämna över uppgifter kommer det mest kritiska ögonblicket, när man börjar beröra känslig och hemlig information. Om den tilltänkte agenten lämnar ut informationen anses han eller hon värvad, säger Carolina Angelis.

Med tanke på hur omvärlden ser ut i dag och med det krig som Ryssland för i Ukraina är det många frågor och tankar som väckts hos svenskarna – många är oroliga. Men hur oroliga måste vi vara egentligen?

­– Jag tror inte att vi ska vara oroliga, men inte heller naiva. Det ryska spionaget mot Sverige är omfattande och samtidigt bedriver man påverkansoperationer och desinformationskampanjer för att splittra och påverka vårt samhälle exempelvis i frågor som gäller Nato och stödet till Ukraina.

Förutom sin tjänst på Truesec är Carolina Angelis en återkommande expert i både tv, radio och tidningar när det kommer till frågor gällande informationshämtning av främmande makt. Hon arbetar i dag även med att föreläsa och utbilda företag och myndigheter inom informationssäkerhet och spionage. Dessutom är hon en utgiven författare och har skrivit två böcker, Tunn is och Dominoeffekten. I höst kommer uppföljaren Pelikanen. Serien handlar om det ryska hotet och spionage, det vill säga inte så långt från vår verklighet. Hur mycket fiktion är det egentligen? 

– Det är som du säger fiktion men samtidigt är de väldigt verklighetsnära. De metoder som man använder sig av och de situationer som huvudpersonerna befinner sig i skulle kunna hända på riktigt och i vissa fall har de faktiskt hänt.