I nästan en timme fick Morgan Johansson (S) (justitieminister), Hans Wallmark (M) (försvarspolitisk talesperson), Andreas Schönström (S) (kommunalråd Malmö), Erik Wennerström (Generaldirektör BRÅ), Heike Erkers (förbundsordförande Akademikerförbundet) samt Elin Richarz (affärsområdesansvarig Practise) diskutera trygghetsfrågor som en uppstart på mässan Trygg och Säker 2018 i Malmö.

Teckna din prenumeration på Aktuell Säkerhet här:

Det går inte att ta miste på att vi är nära ett val. Morgan Johansson och Hans Wallmark kunde inte låta bli att driva lite klassisk ”vems är felet-retorik”. Men i det stora hela fick publiken ett lite längre samtal om tryggheten i samhället generellt.

Politisk samsyn

Andreas Schönström, hade en intressant vinkel där han menade att man rent politiskt har samsyn i den situationella preventionen (kameror med mera) samt det rent repressiva (antal poliser och straffskalor) men tyvärr inte i det preventiva arbetet. Frågan är om det är en ideologisk fråga eller en avsaknad av politisk vilja framgick inte. Behovet av långsiktiga lösningar gick dock inte att ta miste på.

Erik Wennerström, pratade en del om skillnaden på faktisk- och upplevd trygghet. Han drog en parallell till att vi är många som känner en liten olustkänsla när vi sätter oss på ett flygplan. Vi vet att det är ytterst osannolikt att något negativt kommer hända under flygningen men ändå finns en strimma av otrygghet. Troligen för att vi vet vad konsekvenserna av ett haveri skulle innebära.

De Erik Wennerström såg mest fram emot när det kommer till mätning och uppföljning var att polisen nu kommer börja få in mer data utifrån andra mätningar än de klassiska ”uppklarade” brottsstatistiken. Ett arbete ute i samhället där man för dialog med medborgarna och hör efter vilka områden de själva anser är de viktigaste att polisen tar tag i. Huruvida detta arbete (som i dag inte syns i statistiken) kan komma att påverka känslan av trygghet ska bli intressant att följa.

Mer samverkan

Heike Erkers tryckte på behovet av en tydligt kommunicerad socialpolitisk vision. Hon uppgav att hon visste att den fanns men önskade helt klart att detta var en fråga som man kommunicerade mer och satte mer fokus på. Hon inledde anförandet med att säga att hon var trött på att öppna tidningen och bara läsa om ökad kameraövervakning eller strängare straff. Samverkan mellan aktörer (socialtjänst, skola med mera) och socialpolitisk vision såg hon som nyckeln för att komma till rätta med problemet på längre sikt.

Elin Richarz lyfte två frågeställningar under debatten. Den ena var vikten av långsiktiga lösningar för att ge civilsamhället en chans att förhålla sig till de trygghetsåtgärder som vidtas och hitta sin egen roll och ansvar i att bidra till ett tryggare samhälle. Att byta inriktning var fjärde år skapar dåliga förutsättningar för långsiktiga lösningar. Att nå breda överenskommelser politiskt ger bättre grund för att effekterna skall få effekt. Dessutom nämnde Elin vikten av att näringslivet och säkerhetsbranschen i synnerhet måste bjudas in i den samverkan som sker kring dessa frågor.