Under de senaste månaderna har flera internationella säkerhetsrapporter visat hur kinesiska statskopplade hackergrupper systematiskt flyttar fram sina positioner i Europa. I en uppmärksammad genomgång beskrivs hur skadlig kod göms i legitima tjänster som Windows och molnlagringstjänster som Google Drive för att nå myndigheter och andra samhällsviktiga verksamheter. Det här är inte spektakulära engångsattacker; det är uthålliga, lågmälda operationer som pågår här och nu.
Andra rapporter pekar på hur grupper som Ink Dragon successivt utökar sin närvaro mot europeiska regeringar och institutioner. Deras mål sträcker sig bortom datainhämtning och avser likväl långsiktig åtkomst, informationsinhämtning och strategisk positionering i vår digitala infrastruktur.
Den kokande grodan
Svenskt Säkerhetsindex 2026, Omegapoints årliga kartläggning av säkerhetsläget i samhällsviktig verksamhet, kan vi se en bild av Sverige som den klassiska ”kokande grodan”. Hoten ökar gradvis, utan tydliga brytpunkter, medan vi vänjer oss vid en allt högre risknivå.
Många svenska organisationer har idag en relativt god förståelse för hotbilden. Problemet är inte insikten, utan förmågan att omsätta den i faktisk motståndskraft. Svenskt Säkerhetsindex 2026 visar återkommande mönster av fragmenterat ansvar, komplexa beroenden och brist på långsiktig prioritering, säkerhetsarbetet fastnar i ambition i stället för att bli konkret praktik.
Samtidigt domineras den svenska säkerhetsdebatten av det som brinner just nu: pågående cyberattacker, sabotage, desinformation kopplad till dagens konflikter. Det är viktigt, men det riskerar att skymma de långsiktiga, ofta utlandsfinansierade hot som formar morgondagens säkerhetsläge. Kina framträder i vår rapport som ett särskilt underskattat hot – inte bara i framtiden, utan som ett konstant, pågående tryck mot vår digitala infrastruktur.
Bygg in motståndskraft från början
För ett land som Sverige, djupt digitaliserat och beroende av uppkopplade system i allt från energiförsörjning till sjukvård och industri, innebär detta en strukturell sårbarhet. När angripare kan gömma sig i våra mest kritiska plattformar och tjänster blir traditionell, reaktiv säkerhet otillräcklig. Vi kan inte längre nöja oss med att släcka bränder.
Motståndskraft måste därav byggas in från början. Principen om secure by design behöver bli norm i systemutveckling, offentlig upphandling och utbyggnad av digital infrastruktur. Säkerhet behöver hanteras som en grundförutsättning, inte ett tillägg i slutet av ett projekt – på samma sätt som vi tar höjd för arbetsmiljö eller fysisk säkerhet i ett bygge.
Under Kalla kriget präglades svensk säkerhetspolitik av uthållighet, redundans och systemtänkande. Dagens digitala samhälle kräver en liknande mentalitet, men översatt till kod, molntjänster och globala leverantörskedjor. Det handlar om att förstå att varje ny integration, varje nytt beroende, också är en potentiell angreppsyta.
Frågan är därför inte om Sverige utsätts för långsiktiga cyberoperationer från statliga aktörer som Kina. Det sker redan, och de internationella rapporterna om avancerade intrång mot europeiska regeringar är bara toppen av isberget. Den verkliga frågan är om vi vågar agera innan vattnet börjar koka.
Beslutsfattare, myndigheter och ledningar i näringslivet måste sluta se cybersäkerhet som en kostnadspost och börja behandla den som en strategisk investering i nationell handlingsfrihet. Granska era egna beroenden och ställ krav på secure by design i varje led. Om vi inte gör det nu riskerar vi att upptäcka hotet först när det redan är för sent att hoppa ur grytan.
Jonas Hasselberg
Koncernchef Omegapoint