Från vänster: Daniel Reinholdsson och Emanuel Lipschütz på plats på RSAC i San Fransisco.

Konferensens tema, Many Voices, One Community, satte fingret på det som många redan erfarit i praktiken: att samarbete, mångfald och tvärfunktionellt arbete är avgörande för att bygga verklig digital motståndskraft. Cybersäkerhet är, som vi alla vet, en lagsport och det märktes att detta synsätt var i fokus under årets många sessioner.

Efter att AI dominerade fjolårets konferens var det återigen den hetaste frågan. Hugh Thompson, ordförande för RSAC, sammanfattade det träffsäkert i sitt inledningsanförande:
“It’s everywhere. It’s spreading into so many areas of cybersecurity – you’ll hear about it in almost every session.”

Tre AI-relaterade frågor dök upp i samtal efter samtal:

  1. Hur kan AI användas för att försvara nätverk?
  2. Hur skyddar vi oss mot AI-drivna attacker?
  3. Hur säkerställer vi att våra egna AI-modeller inte blir en sårbarhet i sig?
En balans måste hittas, mellan användbarhet, skyddsförmåga och den riskaptit som definieras av organisationens ledning.

En annan reflektion från årets konferens var att hälften av mina samtal med teknikleverantörer kretsade kring teknisk spets, de senaste och mest avancerade säkerhetslösningarna. Den andra hälften handlade om att stödja digital transformation och bli mer relevanta för verksamheten. Det signalerar en tydlig trend: säkerhetslösningar måste vara lika användbara som säkra. Annars riskerar de att inte användas alls.

En balans måste hittas, mellan användbarhet, skyddsförmåga och den riskaptit som definieras av organisationens ledning.

I kölvattnet av en tuff global ekonomisk situation har också begreppet “frugal CISO” blivit populärt. Det handlar om att göra mer med mindre: att ha full kontroll på sitt nuläge, tydliga målnivåer och en strategisk plan för hur organisationens förmåga ska utvecklas över tid. Förmågan att prioritera rätt har kanske aldrig varit viktigare.