Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribenternas egna.
Rättsdatabaser är ett viktigt verktyg för verksamheter som behöver ta del av samlad, juridisk information för sitt brottsförebyggande arbete. Rättsdatabaser samlar nämligen in allmänna offentliga handlingar från domstolar och tillgängliggör samt gör dem sökbara på ett och samma ställe. Alternativet till att använda sig av en rättsdatabas är att vända sig separat till samtliga domstolar för att få ut dessa offentliga handlingar. I Sverige finns idag ett 80-tal domstolar. Rättsdatabasernas syfte är alltså att man på ett enkelt och rättssäkert sätt ska kunna använda sig av vår svenska offentlighetsprincip. Dessutom slipper varje enskild domstol hantera varje enskild begäran vilket innebär uppenbara risker för personuppgiftincidenter.
Besluten att neka utlämning av domar har överklagats till Hovrätten för Övre Norrland som nyligen valt att avslå överklagan. Även Kammarrätten har nyligen avslagit en motsvarande överklagan.
Om Hovrätten och Kammarrättens beslut (sannolikt) uppfattas som en ny praxis bland domstolar så kan den inom kort verkställas bland fler eller samtliga av Sveriges domstolar, med långtgående konsekvenser för samhället. För den uppmärksamme är det tydligt att detta kan spela organiserad brottslighet och aktivister med utomparlamentarisk agenda i händerna.
I den situation som nu uppstått är det viktigt och angeläget att särskilja på söktjänster på nätet och rättsdatabaser. Söktjänster på nätet, som exempelvis MrKoll m.fl., tillhandahåller känsliga detaljerade personuppgifter som är helt öppna för allmänheten. Rättsdatabaser, såsom exempelvis Trobar, är tillgängliga endast för juridiska personer, och utgör ofta grunden för dessa arbetsgivares legitima och rättssäkra bakgrundskontroller, AML-efterlevnad och leverantörskontroller i både privata och offentliga verksamheter.
Och för att exemplifiera ännu tydligare: Rättsdatabaser används bland annat för att få fram den juridiska informationen för bakgrundskontroller vid anställning, som en del av lagstadgade säkerhetsprövningar och efterlevnad av regelstandarder inom bland annat bank- och försäkringsbolag.
Bakgrundskontroller behövs för att stoppa pågående brott och förebygga arbetslivskriminalitet. Även Domstolsverket verkar anse att detta är ett viktigt förfarande då de lämnat en hemställan till regeringen där de vill se utökade möjligheter till registerkontroller i samband med anställning, för samtliga tjänster.
Det är härtill många fler verksamheter utöver den seriösa bakgrundskontrollbranschen som använder sig av rättsdatabaser i sitt brottsförebyggande arbete: säkerhetsavdelningar, idrottsföreningar, företags arbeten med kundkännedom är bara några exempel. Hur menar nu tingsrätterna, och vidare Hovrätten och Kammarrätten, att dessa företag och verksamheter på ett enkelt och smidigt sätt ska klara av sina trygghets- och säkerhetsarbeten? Om de i fortsättningen inte kan ta del av dessa allmänna handlingar på det sätt de gör idag? Hur ska den privata och offentliga sektorn kunna arbeta brottsförebyggande när verktygen tas ifrån dem?
Parallellt med denna fråga pågår två utredningar tillsatta av regeringen. Dels en grundlagsutredning, som syftar till att stärka skyddet för personuppgifter, som adresserar söktjänster på nätet. Dels en snabbutredning om kommuners möjlighet att få göra bakgrundskontroller.
Domstolarnas nya praxis föregår emellertid dessa utredningar. Konsekvensen blir att företag och i både offentlig och privat sektor inte längre kan bedriva ett helhetstäckande, rättssäkert och tidseffektivt brottsförebyggande arbete, trots att behovet nu är större än någonsin. Det är nu redan ett faktum i Övre Norrland.
