Strategiska narrativ, det vill säga berättelser medvetet konstruerade i syfte att få andra att reagera på ett visst sätt på en händelse, är ett välkänt begrepp inom internationella relationer och utrikespolitisk praxis.

– Stater och andra aktörer har länge varit intresserade av att sprida sina egna berättelser, men vår studie visar att det inte är så lätt att bli attraktiv på det här viset. Andra stater känner sig inte tvungna att förhålla sig till dessa narrativ utan är mer intresserade av att sprida sina egna framgångsberättelser, säger Linus Hagström, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, som genomfört studien tillsammans med Karl Gustafsson, universitetslektor i internationella relationer vid Stockholms universitet.

När covid-19-pandemin slog till i början av 2020 tog det inte lång tid innan forskare och experter började kommentera hur USA och Kina på varsitt håll försökte konstruera och sprida strategiska berättelser om händelseutvecklingen. Man frågade sig också vad den här maktkampen mellan olika narrativ skulle kunna få för konsekvenser för den pågående världspolitiska maktförskjutningen från USA till Kina.

– Vi ville därför undersöka hur de kinesiska och amerikanska berättelserna om pandemin konstruerades, spreds, togs emot och refererades till av beslutsfattare i Australien, Indien, Sydkorea, Turkiet och Storbritannien, fem stater av betydelse i den USA-ledda världsordningen, säger Linus Hagström.

– Vi ser att både USA och Kina försökte sprida berättelser om sig själva som kapabla och ansvarstagande. De spred också narrativ om varandra som motsatsen till detta. Det tyder på att de tar strategiska narrativ på allvar, men publiken är begränsad, säger Linus Hagström.

Han hoppas att studien ska bidra med fördjupad och nyanserad kunskap om hur narrativ fungerar, och menar att det kan vara extra intressant att titta på de ledande berättelser som andra stater behöver ta hänsyn till.

– Narrativ är en viktig beståndsdel i världspolitiken, som upprätthålls och möjliggörs med de narrativ som är dominerande. Därför är det viktigt att ha koll på hur stater och aktörer förhåller sig till de här masternarrativen, men också om det sker förändringar i olika staters och aktörers förhållningssätt till dem.