Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Vid den nya säkerhetsskyddslagens tillkomst saknades det möjligheter för tillsynsmyndigheterna att ingripa mot sina tillsynsobjekt med annat än förelägganden. Det kan i sin tur ha påverkat intresset för att bedriva en aktiv tillsyn – det saknades helt enkelt avskräckande rättsmedel att ta till.

När möjligheten att besluta om sanktionsavgifter väl tillkom år 2021 började det dock röra på sig. Som vi har skrivit om förut såg det dock väldigt olika ut för olika tillsynsmyndigheter. Vissa bedrev i praktiken ingen tillsyn alls, medan andra var mer aktiva. Detta verkar dock ha förändrats i samband med att regeringen år 2024 bad samtliga tillsynsmyndigheter att återrapportera den tillsyn som historiskt bedrivits. Plötsligt öppnades en lång rad tillsynsärenden upp hos mer eller mindre samtliga tillsynsmyndigheter.

Inte alltid lätt att följa säkerhetsskyddslagstiftningen

När vi hjälper klienter i tillsynsärenden ser vi att tillsynsmyndigheterna numer väljer att ta ut sanktionsavgift i allt större utsträckning, snarare än att enbart agera i form av förelägganden eller helt enkelt ge råd och stöd till verksamhetsutövarna.

En verksamhet som omfattas av lagens bestämmelser, och som dessutom varit med om de mycket stora förändringar som skett på området de senaste åren, vet att det inte alltid är lätt att följa säkerhetsskyddslagstiftningens alla krav.

I det sammanhanget kan det vara värt att nämna att ingen är perfekt. För varför skulle annars Säkerhetspolisen[1] ha beslutat om sanktionsavgifter mot bland annat Inspektionen för strategiska produkter (ISP) och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden?
Inte ens tillsynsmyndigheterna på säkerhetsskyddsområdet verkar vara perfekta, givet att även Strålsäkerhetsmyndigheten (ansvarig för tillsynen för bland annat kärnkraften) fått en sanktionsavgift mot sig.

Ökad dialog kan få företag att investera i säkerhetsskydd

I detta sammanhang kan det vara relevant att ställa frågan – är sanktionsavgifter verkligen rätt väg att gå? Vore det inte bättre för Sveriges säkerhet om det fanns möjlighet till ökad dialog, där tillsynsobjekten snarare förelades att vidta åtgärder istället för att ”straffas” med sanktionsavgifter i mångmiljonklassen?

För vad är egentligen bäst för Sveriges säkerhet, att en verksamhet kan investera i sitt säkerhetsskydd och få stöd i analysen av om det som den gjort är tillräckligt, eller att den får betala motsvarande summa i sanktionsavgifter?

I en situation där sanktionsavgifterna föreslås mer än dubbleras bör vi nog ta ett steg tillbaka och ställa frågan, är det verkligen det här Sverige behöver?

Advokatfirman Kahn Pedersen AB

[1] Vi har begärt ut uppgift från Säkerhetspolisen om vilka myndigheter där Säkerhetspolisen har fattat beslut om att de ska betala en sanktionsavgift enligt säkerhetsskyddslagen och fått uppgift om att det rör sig om bland annat dessa myndigheter.

Redaktionen Aktuell Säkerhet
  • #kahnpedersen
  • #tillsynsmyndigheter

Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik

Sponsrat innehåll från Stratsys
ANNONS

NIS2 – brandkårsinsats eller affärsvärde?

NIS2 och Cybersäkerhetslagen ställer informationssäkerheten på sin spets. Nu blir ledningen direkt ansvarig. Frågan är inte längre vad [...]