Konkurrenter på måndag – partners på torsdag

Säkerhetshoten blir alltmer sammanlänkade. Cyberangrepp får fysiska konsekvenser, geopolitisk oro stör leveranskedjor och organiserad brottslighet utnyttjar sårbarheter i både företag och offentlig verksamhet. Utländsk informationsmanipulation och inblandning, FIMI, löper genom alltihop: den kan förbereda angrepp, förstärka deras effekter och undergräva förtroendet efteråt. Samtidigt skärps kraven på informationssäkerhet, säkerhetsskydd, OT-säkerhet, beredskap och kontinuitet.

Hoten korsar gränser och förstärker varandra. Säkerhetsbranschen är däremot fortfarande organiserad i stuprör. Vi talar gärna om samverkan, men konkurrerar om samma kunder. Kompetensen finns, men är utspridd mellan aktörer som sällan får möjlighet att kombinera sina styrkor.

Efter många år i branschen har jag lärt mig en sak: den främsta kompetensen finns inte alltid där kunderna letar. Och den bästa lösningen finns inte alltid inom ett och samma bolag.

Kompetensen har lämnat byggnaden

De senaste åren har ritat om arbetsmarknaden för säkerhet. Konsultjättarna har varslat, och erfarna specialister har ofta fått gå. Resultatet är en paradox: ett stort utbud av kompetens på marknaden, samtidigt som kunder har svårt att hitta rätt förmågor. De stora bolagen har kvar ramavtalen och logotypen, men inte alltid den specialistkompetens som uppdragen kräver. Kunden köper varumärket, men får kanske den konsult som råkar vara tillgänglig.

Samtidigt står specialister och mindre konsultbolag med djup kompetens utan ramavtal eller resurser att nå de stora uppdragen. Det kan handla om OT-specialisten som känner en viss anläggning bättre än någon annan eller analytikern som upptäcker mönster i öppna källor innan de blir uppenbara för andra.

Det är inte nödvändigtvis ett kompetensproblem. Det är ett strukturellt problem: kompetens och uppdrag finns på var sin sida om en vägg som branschen själv har byggt.

Vad kunden egentligen köper

Kunden köper inte konsulttimmar. Kunden behöver veta att produktionen rullar, att leveranserna kommer fram och att en incident en fredagskväll går att hantera utan att någon måste ringa runt och hoppas att rätt person svarar.

Behovet stannar inte vid den enskilda kunden. El, vatten, transporter, livsmedel, betalningar och vård är beroende av privata företag. Näringslivet är en del av totalförsvaret, även om alla företag ännu inte fullt ut ser sin roll i det. Kundens behov av säkerhet och samhällets behov av motståndskraft hänger därför nära samman.

Den som skyddar samhällsbärande funktioner kan inte låta konkurrenslogiken stå i vägen för rätt kompetens. Samverkan är då inte bara en affärsmodell. Den är en förutsättning för att bygga den förmåga som samhället behöver.

Och behovet handlar inte bara om skydd. Det handlar om resiliens: förmågan att stå emot störningar, anpassa sig och upprätthålla kritiska funktioner. Den går inte att köpa som en enskild produkt. Den uppstår när cybersäkerhet, fysisk säkerhet, personal, leverantörer och krisledning fungerar tillsammans. Den kan inte byggas av komponenter som aldrig har prövats ihop.

Revir

Ändå präglas branschen av revirtänkande. Min kund. Min affär. Min konsult. Som hungriga vargar ser vi om våra kunder och visar våra tänder mot våra konkurrenter. Att stjäla varandras kunder och partnerskap har blivit en sport hos våra säljorganisationer. Tävlingen handlar inte längre om att hitta den främsta lösningen utan om att kunna hitta en överhuvudtaget och vinna kunden.

Jag förstår logiken. Det är så traditionella konsultbolag är byggda.

Min vision och målsättning är att vi bör och skall våga utmana den trenden.

Bör vi inte som en bransch kunna skapa en gemenskap där kompetens och kvalitet blir ledordet och där kunder kan känna sig trygga med att vi som bransch tar ansvar?

Valkyria är inte bäst. Vi behöver inte vara det, men tillsammans med våra partners är vi oslagbara.

Valkyrias svar

När jag startade Valkyria ville jag inte bygga ännu ett konsultbolag. Jag ville bygga ett ekosystem för säkerhet, en modell anpassad till hur kompetensen och arbetsmarknaden faktiskt ser ut. Ingen bör eller skall äga all kompetens, viljan bör vara att kunna samla den. Det är en styrka att inte försöka äga allt, det skapar ett vi.

Specialistbolag och egenföretagare ska kunna fortsätta utveckla sina verksamheter, behålla sina varumärken och fokusera på det de är bäst på, samtidigt som de genom Valkyria får tillgång till uppdrag de annars kan ha svårt att nå. Kunden ska få den kompetens som uppdraget kräver, inte bara den som råkar vara tillgänglig inom det egna konsultbolaget.

Vi bygger laget utifrån uppdraget, från cyber och OT till säkerhetsskydd, underrättelse, beredskap och krishantering. Vår uppgift är att förstå kundens faktiska risker, identifiera vilka förmågor som behövs och sätta samman rätt kompetens för att ta ansvar för helheten.

Vi behöver inte vara bäst på allt. Vi behöver veta vilka som är det, kunna bedöma deras kompetens och skapa förutsättningar för att vi ska leverera tillsammans.

Det fungerar bara om det finns förtroende. Kundrelationer måste respekteras, kompetens måste motsvara löftena och partnerföretag måste kunna lita på att deras affärer hanteras ansvarsfullt. Ibland innebär det att avstå från en snabb affär för att värna en relation som kan hålla i tio år.

Det är skillnaden mellan ett fungerande ekosystem och en lista med telefonnummer. Och det är också en viktig princip för samhällets resiliens: förmågan att hålla ihop när trycket ökar.

Konkurrens och samarbete är inte motsatser

Vi är inte emot konkurrens. Tvärtom. Konkurrens gör oss bättre. Den driver kvalitet, innovation och utveckling.

Men två säkerhetsbolag ska kunna konkurrera om en affär på måndag och leverera en annan tillsammans på torsdag.

Det borde egentligen inte vara särskilt kontroversiellt. Ändå tror jag att det kräver en ganska stor förändring i affärslogik och kultur.

Hoten bryr sig inte om vem som ansvarar för cyber eller fysisk säkerhet, eller vilket konsultbolag en expert arbetar för. Så varför ska vår säkerhetsförmåga organiseras som om varje problem existerade isolerat?

En betydande specialistkompetens riskerar att stå utanför större uppdrag, inte för att den saknas i kvalitet eller relevans, utan för att strukturerna gör den svår att nå. Det är ett slöseri med resurser som Sverige inte har råd med. Beredskap som börjar byggas när krisen redan är här är ingen beredskap.

Jag tror inte att Valkyria Group ensamt kommer förändra säkerhetsbranschen.

Det vore arrogant.

Men vi hoppas och tror att vi kan vara med och förändra hur den fungerar. Och kanske framför allt visa att ett bolag inte behöver bli starkt genom att försöka göra allt själv eller försvaga sina konkurrenter. Att man kan också bli stark genom att göra andra starkare.

Våra verkliga motståndare sitter inte på andra sidan Stockholm. De är cyberangriparna, den organiserade brottsligheten, spionaget, sabotaget och aktörerna bakom utländsk informationsmanipulation och inblandning. Varje lucka mellan våra stuprör riskerar att bli en öppning för dem.

Vi skyddar samma företag, samma samhällsfunktioner och samma Sverige. Det ansvaret kan ingen av oss bära ensam. Därför måste vi samverka, inte för att det är trevligt och mysigt eller för att vi älskar att fika, utan för att de funktioner vi skyddar inte har råd med motsatsen.

Framtidens säkerhetsförmåga byggs inte av ett bolag som kan allt. Den byggs av många aktörer som är riktigt bra på olika saker och tillräckligt trygga i sin egen kompetens för att kunna arbeta tillsammans. Vi är redo, Sverige är redo frågan är om säkerhetsbranschen är det?

Belinda Hasselqvist,
Founder & CEO, Valkyria Group