– Säkerhetsläget sägs nu vara det kanske sämsta sedan det kalla krigets dagar. Vissa iakttagare jämför rentav läget med Kubakrisen 1962. Ryssland, Kina och Iran bedöms av Säkerhetspolisen (SÄPO) som de länder som utgör de största hoten mot Sverige, inte minst vad gäller underrättelseverksamhet. Till detta kommer Nordkoreas återkommande provskjutningar av robotar. Utvecklingen kan med fog […]
– Säkerhetsläget sägs nu vara det kanske sämsta sedan det kalla krigets dagar. Vissa iakttagare jämför rentav läget med Kubakrisen 1962. Ryssland, Kina och Iran bedöms av Säkerhetspolisen (SÄPO) som de länder som utgör de största hoten mot Sverige, inte minst vad gäller underrättelseverksamhet. Till detta kommer Nordkoreas återkommande provskjutningar av robotar. Utvecklingen kan med fog sägas vara oroväckande. När säkerhetsläget är spänt ökar intresset av underrättelseverksamhet, inte minst på cyberområdet. Detta är en logisk följd av situationen. Vi kan därför förvänta oss en ökande aktivitet med cyberspionage, cyberattacker och andra slags cyberhot, inte minst från de nämnda länderna. Det finns ett antal brister i vår säkerhet som vi måste vara medvetna om och det är mycket angeläget att snarast börja hantera bristerna.
”Vi är fortfarande mycket naiva i vårt förhållningssätt, där bristen på nationell cybersäkerhetssamordning fortfarande är en ödesfråga.”
Vi har en tilltro till olika lösningar där vår information finns i olika leverantörers datacenter och tror oss vara säkra i och med detta. Men vi har ingen plan B eller någon reservlösning att ta till ifall våra datacenter slås ut där vi helt plötsligt kan ställas i en situation där vi inte längre kommer åt vår data. Cyberattackerna mot Kalix kommun och Coop är tydliga exempel på detta. Nyligen oroades vi av ett flertal överflygningar över olika skyddsobjekt som utförts med drönare och där vi ännu inte vet vilka som ligger bakom. När det gäller olika slags cyberattacker är det till råga på allt oklart hur vi ska definiera dessa rent juridiskt. Dessa utgör ju inte sådana typiska angrepp från främmande makt och det är inte heller helt klart om en cyberattack ska anses riktad mot svenskt ”territorium” på sådant sätt som till exempel avses i förordningen (1982:756) om Försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet, med mera (IKFN-förordningen). Vi kan därför inte utan vidare anse att en cyberattack samtidigt utgör ett led i en främmande makts krigshandlingar mot oss.
”Vi hamnar därför i ett skymningsland mellan krig och fred.”
Säkerhetsläget gör att det nu är mycket hög tid att släppa naiviteten, få fart på cybersäkerhetssamordningen och ta fram alternativlösningar som vi snabbt kan sätta in för det fall våra system ligger nere på grund av något slags attack. Denna problematik är egentligen inte annorlunda för den privata sektorn än den offentliga. Samtidigt finns en påtaglig risk för att olika mindre seriösa aktörer på säkerhetsområdet kommer att ta tillfället i akt och sälja på oss mer eller mindre värdelösa lösningar. Det nya internationella säkerhetsläget gör det således utomordentligt angeläget att vi börjar ta cyberhoten på ordentligt allvar och ger detta säkerhetsarbete den prioritet det förtjänar – och det spelar ingen roll om vi är privata eller offentliga aktörer.
När strutsen sticker huvudet i sanden sticker ändalykten uppåt och är väldigt anträffbar för en spark…
Fler expertsvar på samma fråga finns att ta del av i Säkerhetspanelen i senaste numret av Aktuell Säkerhet (nr. 1, 2022).
Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Genom att klicka på "Prenumerera" ger du samtycke till att vi sparar och använder dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.
