Sverige stärker sitt totalförsvar i snabb takt. Men fokus ligger på militära resurser och energisystem, medan frågan om vem som faktiskt ska upprätthålla samhällsviktiga funktioner i kris lämnas obesvarad, skriver Daniel Ellison, vd för Comfortgruppen och tidigare reservofficer.
Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Samhällsdebatten visar att beredskap, totalförsvar och Sveriges motståndskraft nu står högt på agendan. Det är nödvändigt. Den säkerhetspolitiska verkligheten har förändrats och insikten växer om att fungerande samhällsfunktioner inte längre kan tas för givna. Samtidigt kvarstår en avgörande fråga: vem ska hålla i gång samhället när det inte längre fungerar som vanligt?
Sverige har i dag en relativt tydlig modell för vilka som ska försvara landet med vapen i hand. Men motsvarande tydlighet saknas för dem som ska få samhällsviktiga funktioner att fungera när systemen slås ut. Vem återställer elen till sjukhus, reparerar vattenförsörjningen eller säkerställer fungerande skyddsrum när varje timme räknas?
Detta är inte en perifer fråga, utan en grundförutsättning för totalförsvaret. Militär förmåga förutsätter ett fungerande samhälle. Sjukhus behöver el och vatten, ledningscentraler kräver reservkraft och skyddsrum fungerande ventilation. När systemen fallerar är det inte planer eller myndigheter som löser problemet, utan människor med rätt kompetens: elektriker, VVS‑montörer, ventilationstekniker och andra specialister.
Trots detta bygger beredskapen i hög grad på antagandet att marknaden kan leverera denna kompetens även i kris eller krig. Det är ett riskfyllt antagande. Inte för att viljan saknas, utan för att staten ännu inte har tydliggjort hur den mest kritiska installationskompetensen ska säkras, prioriteras och användas när efterfrågan snabbt överstiger tillgängliga resurser.
Samtidigt hanteras liknande beroenden mer systematiskt inom andra områden. I energisektorn identifieras och krigsplaceras nyckelkompetenser, vilket är både rimligt och nödvändigt. Utan fungerande el stannar Sverige. Men just därför blir frågan oundviklig: varför gäller inte samma logik för de aktörer som ska få systemen att fungera i praktiken?
För elen är bara en del av kedjan. Den måste nå fram och omsättas i fungerande verksamhet. Reservkraft ska installeras och underhållas, ventilationssystem fungera och vattenförsörjning upprätthållas. Det är i detta skede som samhällets verkliga motståndskraft avgörs. Men här finns i dag ett tydligt glapp. Staten saknar en samlad strategi för den installationskompetens som bär upp stora delar av den samhällskritiska infrastrukturen. Om Sverige menar allvar med att stärka totalförsvaret behöver installationskompetens betraktas som en strategisk resurs. Det innebär att:
Det handlar ytterst om att gå från ambition till faktisk förmåga. Som officer lärde jag mig att inga planer överlever verkligheten om inte rätt människor finns på rätt plats. Sverige vet vem som ska strida. Nu behöver vi också bestämma vem som ska hålla igång samhället.
Daniel Ellison
Vd, Comfortgruppen
Tidigare reservofficer
Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Genom att klicka på "Prenumerera" ger du samtycke till att vi sparar och använder dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.
