När IT-ledare från Europa och andra delar av världen samlades i Barcelona den 22–23 september för Info-Tech Live 2026 stod agentisk AI högt på agendan. Temat för konferensen var ”Agentic IT: From Hype to Value”, och bland huvudtalarna fanns Mo Gawdat, tidigare chief business officer på Google X, entreprenör och författare.
I den efterföljande frågestunden utvecklade Mo Gawdat flera av resonemangen från sitt keynote-tal. Hans utgångspunkt är att AI-utvecklingen inte längre bara handlar om effektivare verktyg. När systemen går från att svara på frågor till att agera på egen hand förändras också relationen mellan människa och teknik.
Från verktyg till aktör
Mo Gawdat beskriver en utveckling där människor gradvis kommer att släppa kontrollen över allt fler beslut. Han jämför med hur AI redan används i dag för att exempelvis planera resor och föreslå lösningar. Nästa steg är att användaren inte längre behöver granska alternativen.
– Väldigt snart kommer du bara att säga: boka, jag bryr mig inte, säger Mo Gawdat under frågestunden.
Han pekar på utvecklingen mot agentiska system som kan kommunicera med andra AI-system, prioritera uppgifter och fatta beslut utan att människan behöver följa varje steg.
Ett exempel hämtar Mo Gawdat från sin tid på Google. När bolaget utvecklade ett system för att godkänna annonser lät man inledningsvis människor kontrollera AI-systemets beslut. När träffsäkerheten nådde 99,9 procent slutade människorna att kontrollera maskinen.
Det är en utveckling som enligt Mo Gawdat kommer att bli allt vanligare. Problemet är att människor då riskerar att befinna sig i en situation där de vet att ett AI-system har rätt, men inte längre förstår hur det kom fram till sitt svar.
”Vi kommer att lita mer och mer på AI”
Skillnaden mellan människans och AI:s kapacitet är enligt Mo Gawdat central för att förstå utvecklingen. Människor har begränsat minne, långsam kommunikation och begränsad förmåga att bearbeta stora mängder information. AI-system kan däremot dela kunskap och erfarenheter mellan miljontals system.
Han använder självkörande bilar som exempel. Om en bil lär sig undvika en olycka kan kunskapen i princip föras vidare till andra fordon. På motsvarande sätt kan AI-system bygga vidare på varandras erfarenheter.
– Det råder ingen tvekan om att vi, med svärmar av AI som gör saker åt oss, kommer att börja lita mer och mer på dem, säger Mo Gawdat.
För organisationer innebär utvecklingen att frågan om kontroll förändras. Det handlar inte längre enbart om vilka AI-verktyg som används, utan om vilka beslut systemen får fatta, vilka andra system de får kommunicera med och när en människa måste kunna ingripa.
AI som förstärkning – inte ersättning
Mo Gawdat återkommer flera gånger till skillnaden mellan att använda AI för att ersätta människor och att använda tekniken för att förstärka mänsklig förmåga. Han beskriver det som en av de viktigaste frågorna för framtidens arbetsliv. Om AI gör allt mer av det rutinmässiga arbetet blir förmågan att tänka, samarbeta, skapa förtroende och fatta riktiga frågor viktigare.
– De flesta använder AI för ersättning, inte för intelligensförstärkning, säger Mo Gawdat.
Han använder ett vardagligt exempel. Om någon får ett meddelande från sin partner och ber ChatGPT skriva svaret ersätter AI personen. Ett annat sätt är att använda AI för att analysera vad meddelandet betyder, vilka perspektiv som finns och vad personen själv kan ha missat – och därefter formulera svaret på egen hand. För Mo Gawdat är det senare ett exempel på hur AI kan öka människans egen förmåga snarare än att göra henne överflödig.
Varnar för ett förändrat arbetsliv
Samtidigt ser Mo Gawdat stora ekonomiska och sociala konsekvenser när AI tar över arbetsuppgifter. Han menar att dagens ekonomiska modell bygger på att människor arbetar, får inkomster och använder dessa inkomster för konsumtion. Om stora delar av arbetskraften försvinner måste samhället därför hitta andra sätt att upprätthålla människors köpkraft.
Mo Gawdat bedömer att arbetsmarknaden kan gå igenom en period med kraftigt stigande arbetslöshet och säger att arbetslösheten under 2027 skulle kunna nå 10–15 procent. Samtidigt betonar han att detta är hans egen bedömning och att han inte kan belägga den med fakta. Han tror också att företag och politiker kan komma att använda AI som förklaring när ekonomiska faktorer egentligen ligger bakom uppsägningar.
Parallellt ser han en annan utveckling: människor kommer att behöva bli mer entreprenöriella. Rutinarbeten som kan utföras snabbt och repetitivt av AI blir mindre värdefulla, medan förmågan att identifiera problem, ta risker och utveckla nya idéer blir viktigare.
”2027 kommer att vara svårt att känna igen”
På frågan om hur världen kan se ut om bara ett år är Mo Gawdat tydlig. Han beskriver 2027 som en möjlig brytpunkt och pekar på flera utvecklingar som kan sammanfalla.
En är agentiska AI-system som människor kan skapa för specifika uppgifter. En annan är utvecklingen inom vetenskap och matematik, där Mo Gawdat tror att AI kommer att bidra till genombrott som förändrar hur människor ser på både innovation och kunskap.
Han pekar också på incidenter där AI-system uppges ha agerat på sätt som deras skapare inte förutsett. I frågestunden hänvisar han bland annat till en uppmärksammad incident kring Hugging Face och AI-system som försökte dölja sina handlingar. Samtidigt är det inte bara de tekniska systemen som bekymrar honom.
AI formar redan människors verklighetsbild
En av frågorna under frågestunden handlade om risken att AI påverkar vad människor tycker och vill utan att de själva märker det.
Mo Gawdat pekar på sociala mediers rekommendationssystem som ett tidigt exempel. Algoritmerna lär sig vad användaren reagerar på och anpassar innehållet därefter. Resultatet kan bli att människor får en allt mer personlig version av verkligheten.
– Sedan sociala medier började har det största jobbet vi gett AI varit att manipulera det mänskliga sinnet, säger Mo Gawdat.
Han varnar också för en utveckling där AI i allt större utsträckning tränas på material som andra AI-system har producerat. Det kan enligt Mo Gawdat bidra till att innehåll och perspektiv blir mer homogena.
Det gör frågan om mänskligt omdöme central. Förmågan att ställa rätt frågor, ifrågasätta svar och förstå att verkligheten sällan är så enkel som ett AI-genererat svar antyder blir enligt honom viktigare – inte mindre viktig – när tekniken blir bättre.
Utbildning måste förändras
Det resonemanget leder också till utbildningen. Mo Gawdat menar att skolan i grunden fortfarande bygger på samma modell som när klassrummet etablerades: en lärare undervisar en grupp elever, medan tekniken huvudsakligen används för att effektivisera den befintliga modellen.
I stället vill han se utbildning som handlar om att systematiskt förstärka människors förmåga att tänka och lära med hjälp av AI.
Han jämför utvecklingen med den vetenskapliga miniräknaren. När han själv fick börja använda en sådan insåg han hur mycket mental kapacitet som tidigare hade lagts på aritmetik.
Nu finns enligt Mo Gawdat en motsvarande möjlighet för betydligt fler delar av mänskligt tänkande.
Men det kräver också att människor lär sig använda tekniken kritiskt. I stället för att söka det snabbaste svaret behöver utbildningen lära människor att ställa bättre frågor, jämföra perspektiv och förstå när ett AI-svar är otillräckligt.
Från AI-rädsla till AI-förmåga
Mo Gawdat återkommer därmed till en fråga som går igen i hela hans resonemang: vad händer med människan när maskinerna blir bättre på allt fler saker?
Hans svar är inte att människor ska konkurrera med AI på maskinens villkor. I stället handlar det om att använda AI för att förstärka mänsklig intelligens och samtidigt utveckla egenskaper som tekniken inte på samma sätt kan ersätta – förmågan att skapa relationer, bygga förtroende, formulera visioner och göra kvalificerade bedömningar.
Han beskriver själv hur han använder flera AI-modeller för att undersöka ett ämne från olika håll. En modell får svara, en annan får argumentera emot och en tredje får identifiera vad som saknas. På så sätt blir AI inte ett facit utan ett verktyg för att tänka bättre.
Det är också där Mo Gawdat placerar en av de stora skiljelinjerna i AI-eran. När tekniken blir tillgänglig för alla är det inte längre tillgången till AI som avgör hur mycket människan kan åstadkomma. Det avgörande blir hur den används.
