Utstationerad personal vid samhällsviktiga anläggningar kan innebära säkerhetsrisker när arbetsgivare, identitet och faktisk hemvist inte kontrolleras tillräckligt. I denna debattartikel argumenterar Tobias Ahlskog Eng på Sistec AB för att brister i kontrollen av entreprenörer måste ses som en lucka i tillträdesskyddet – och att säkerhetsansvaret behöver omfatta hela leverantörskedjan.
Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Polisen slår larm om att ingen vet vilka som arbetar på Sveriges samhällsviktiga anläggningar. För säkerhetsskyddet är det inte en arbetsrättsfråga. Det är en lucka i tillträdesskyddet.
Vi vet inte vilka arbetstagare vi har vid samhällsviktig verksamhet eller vad de gör där
Så skrev Polismyndigheten den 13 oktober. Den som kommer hit genom utstationering ”kan ägna sig åt inhämtning av information, kartläggning, påverkan och stöld av teknik och kunskap”, varnar polisen.
Siffrorna ger polisen rätt. Nästan 75 000 personer var utstationerade i Sverige 2025, tio procent fler än året innan. Registret saknar uppgift om medborgarskap, och många registreras inte alls.
Vi har sett det i åratal och beskrev det i vår årsrapport. Sistec har kontrollerat över 500 000 arbetstagare sedan 2018 och möter gång på gång personal från baltiska bemanningsbolag på svenska anläggningar. SVT har sedan 2025 rapporterat om flera insatser där myndigheterna hittat tiotals personer utan rätt att arbeta här hos flertalet samhällsviktiga aktörer och skyddsobjekt. Innanför stängslet.
En arbetare rekryteras i Centralasien eller Kaukasus. Ett baltiskt bolag ordnar uppehållstillstånd och en adress. Sedan hyrs han ut till Sverige – utan krav på svenskt arbetstillstånd, eftersom han formellt bor och arbetar i ett annat EU-land. Ett av bolagen skriver öppet på sin sajt:
Utbudet av potentiella utländska anställda är verkligen enormt, man behöver bara lösa lagens nyanser.
Handlingarna är äkta. Det är upplägget som är falskt. När Gränspolisen frågar var personerna faktiskt bor visar det sig ofta att de aldrig har bott där.
Den som står för resa, bostad, lön och tillstånd har makt över människan. Gränspolisen har beskrivit det som ”organiserat och systematiskt” och sagt att brottsnätverk ”sköter om ruljansen”. Enligt polisens bedömning, återgiven av Acta Publica, har ett av nätverken i bygg- och städbranschen kopplingar till statsaktörer utomlands. Must varnar för att rysk underrättelsetjänst köper tjänster av kriminella.
En främmande makt behöver inte bryta sig in. Den kan hyras in.
En säkerhetsskyddschef sa nyligen till oss:
Skyddsvakternas uppdrag är att skydda skyddsobjektet, inte att kontrollera arbetsrätt.
Han har rätt om uppdraget. Men han missar var stora delar av hotet sitter. Passerkortet lämnas ut mot en giltig ID-handling. Ingen prövar vem som anställt personen, vem som äger bolaget eller var personen faktiskt bor. Ett tillträdesskydd är aldrig starkare än kontrollen när kortet lämnades ut. Och lagen lägger ansvaret för utstationerad personal på det utländska bolaget, inte på er.
Säkerhetsprövning och registerkontroll når bara den som placeras i säkerhetsklass. Svetsaren hos underentreprenören i tredje led gör det sällan – trots att han står vid processen, ser ritningarna och vet när anläggningen är som mest sårbar.
Med lagen om motståndskraft hamnar frågan ändå på ert bord. Tre saker kan göras redan nu:
Nästa gång polisen frågar vilka som finns innanför stängslet får svaret inte vara: vi vet inte.
Tobias Ahlskog Eng,
Sistec AB
Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Genom att klicka på "Prenumerera" ger du samtycke till att vi sparar och använder dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.
