I förra veckan knivskars en 15-årig pojke i Edsbergsskolan i Sollentuna. Bara några veckor tidigare dödas en 15-åring av en jämnårig skolkamrat i Göingeskolan i Skånska Broby. Även om det är ytterst ovanligt med denna typ av grovt våld är skolan den plats i samhället där ungdomar både råkar ut för och begår mest brott. Att röster nu höjs för att säkerheten i skolorna måste förbättras är därför inte särskilt förvånande. Men är lösningen verkligen kameror, larmbågar och låsta dörrar eller finns det andra sätt att förebygga denna typ av händelser? Det frågar Tryggare Sverige, som här skriver tillsammans med Svenska Brottsförebyggarna.
En analys av den typ av brott som drabbar barn och ungdomar i skolan visar att gärningspersonerna i första hand utgörs av andra elever. Motsvarande gäller vid flera av de uppmärksammade skolskjutningar som inträffat i USA, Tyskland och Finland, där gärningspersonen har varit en tidigare eller nuvarande elev som blivit eller uppfattat sig blivit kränkt i skolan.
Att låsa skolorna skulle således i stor utsträckning bara innebära att brottsligheten stängs inne. Problemet är snarare att vi skapat skolmiljöer som innehåller ett antal så kallade kriminogena faktorer som bidrar till uppkomsten av brott. Det handlar om:
- Friktion – många människor vistas inom ett begränsat utrymme.
- Konkurrens – det råder ett konkurrensförhållande mellan individerna inom detta utrymme.
- Åldershomogenitet – de flesta våldsbrott av denna karaktär begås mot jämnåriga individer.
- Brist på vertikal social kontroll (vuxna som ser ungdomarna) – skolan inrymmer förhållandevis många utrymmen där det råder avsaknad av vuxenkontroll.
Det enda som saknas för att skolan ska vara en ultimat våldsmiljö är riklig förekomst av alkohol eller andra droger.
Vad kan då göras för att minska risken för att denna typ av händelser inträffar på nytt? Vanliga och populära lösningar handlar om att införa olika mer eller mindre verkningslösa ”mobbningsförebyggande program” samt att utveckla samverkan mellan polis och skola. Dessa åtgärder är säkert viktiga, men kan inte ensamma stå för svaren. Även om det inte finns några patentlösningar pekar forskning och beprövade erfarenheter på betydelsen av att dels förbättra den fysiska miljön i skolan, dels säkerställa att de som drabbas av brott får upprättelse.
Förbättra den fysiska miljön
I dag är skolan den plats i samhället där barn och ungdomar vistas större delen av sin vakna tid, men där det finns minst antal vuxna som har möjlighet att kontrollera dem. Skolan har därmed vuxit fram till att bli en frizon från det övriga samhällets normer och värderingar, vilket är en bidragande orsak till att det inträffar många brott i skolan.
Under de senaste decennierna har skolan dessutom fått ett ökat ansvar för att kontrollera och fostra elever. Samtidigt har både skoldagarna och skolplikten blivit längre. Trots detta har inte skolmiljön utvecklats i någon större utsträckning; skolbyggnaderna ser i stort sett ut som de alltid gjort.
Mycket våld och kränkningar i skolmiljön kan därför förebyggas genom att skollokaler byggs om så att säkerheten förbättras. Exempel på sådana åtgärder är öppna ytor med god översikt så att de blir lättare för elever och personal att se varandra. Andra åtgärder handlar om att förlägga skolor i andra miljöer, t.ex. köpcentra, för att på så sätt få till en mix av människor och funktioner. Även om dessa åtgärder inte kan ersätta behovet av ett ökat säkerhetsmedvetande i svenska skolor så bidrar de till en ökad social kontroll, vilket är en mycket stark brottsförebyggande faktor.
Gör skolan till en brottsfrizon
Inte sällan blir både elever och lärare ”immuna” och uppfattar det som naturlig att vissa får vara ”gärningsmän” och andra utses till ”offer”. Tidigt kan dessa roller komma att internaliseras hos eleverna vilket präglar uppfattningen om förhållandet ”gärningsman/offer”; att detta är ett naturligt tillstånd som för alltid är givet och som inte går att göra så mycket åt.
Av någon konstig anledning benämns många av de brott som inträffar i skolans värld som ”mobbning”. Men det handlar ofta om övergrepp, inte konflikter mellan jämnstarka och bör därför kallas vid sitt rätta namn; olaga hot, misshandel, ofredande, sexuella övergrepp, övergrepp i rättssak etc. Redan från förskolan måste det därför tydliggöras att skolan är en brottsfri zon med nolltolerans för våld, hot och trakasserier. Det måste också säkerställas att brottsdrabbade barn och ungdomar alltid får hjälp, stöd och skydd.
Om de som drabbas av brott verkligen upplever att de får skolans och samhällets stöd ökar förutsättningarna för att de anmäler brott till polisen, medverkar i brottsutredningar och ställer upp som vittnen etc. Om de drabbade däremot upplever att de inte får sina rättigheter tillgodosedda ökar risken för att de tappar förtroendet för skolan och samhället i allmänhet och för rättsväsendet i synnerhet. I värsta fall kan detta medverka till att de söker sig nya vägar för att få upprättelse, vägar som ligger utanför myndigheters insyn och kontroll. Vi måste därför på alla sätt motverka att dagens brottsdrabbade blir morgondagens attentatsmän!
Magnus Lindgren
Generalsekreterare
Stiftelsen Tryggare Sverige
Jan Landström
Svenska Brottsförebyggarna
