Niklas Kampargard

Niklas Kämpargård heter krisexperten som nu ger ut boken Beredd – om krisen eller kriget kommer, en konkret vägledning till hur svenskar kan förbereda sig på sådana scenarion.

Din bok går längre än MSB:s broschyr – vad saknas i den offentliga kommunikationen som du kände att du behövde fylla i?

– Jag kan inte påstå att jag saknar specifika ämnen i den offentliga kommunikationen, snarare är utrymmet som MSB har till förfogande i broschyren starkt begränsad, både i antal sidor och utrymme. I en bok kan man förklara mer tydligt, ge mer handfasta råd och beskriva mänskliga reaktioner och ge verktyg för hur man som privatperson och medborgare kan och och bör agera. Jag säger att Beredd är en handbok som ger handfasta råd och fungerar som en källa till kunskap inför och under en samhällsstörning. Dessutom finns det plats för egna anteckningar. 

Vilka är de vanligaste missuppfattningarna du möter kring hemberedskap och vad samhället faktiskt kan hjälpa till med vid en kris?

– Jag skulle säga att den vanligaste missuppfattningen handlar om att människor kritiserar samhället för passivitet eller att inte räcka till, men jag hävdar att samhället är ingenting utan dig och mig som människor. Det är vi som ÄR samhället och därför måste vi också engagera oss och agera både proaktivt och direkt när något händer på riktigt.

Hur tycker du att svensk beredskapskultur har förändrats de senaste åren, till exempel efter pandemin och kriget i Ukraina?

–Jag tycker att många fler har blivit medvetna om samhällets risker. Man har också haft egna upplevelser av framförallt pandemin som kan stärka viljan att förbättra sin egen krisberedskap. Samtidigt vet vi att beredskapen är låg, särskilt när det kommer till långvariga kriser. Vi behöver exempelvis öka engagemanget och få fler människor delaktiga i samhällets utmaningar. Och i samhällets olika funktioner. Jag hävdar exempelvis att vi måste bli mycket bättre på att handla svenskt. Svensk mat och svenska tjänster för att stärka förmågan att klara oss på egen hand. Vissa studier hävdar att engagemanget är lika högt i befolkningen idag som på sjuttio- och åttiotalet, men jag är skeptisk då nästan alla föreningar kämpar med minskade antal medlemmar och än färre som arbetar ideellt. Många forskare ber respondenterna att skatta sin egen förmåga och den blir alltid högre än om man mäter individens faktiska engagemang eller vilja till förändring. Vill vill helt enkelt mer (och tror mer om oss själva) än vad vi verkligen gör. 

– Jag gillar verkligen begreppet beredskapskultur då den beskriver ett fenomen som vi bygger tillsammans. Att ha beredskap är en kultur som vi grundar genom långvarigt engagemang och en vilja att förändra på riktigt. Krisberedskap är ingen trend utan ett nödvändigt faktum där vi bygger förmåga tillsammans. Vi behöver odla mer i Sverige, engagera oss mer och ta hand om varandra. Utbilda oss mer, öva på nya färdigheter och skapa förmåga tillsammans. 

Vad hoppas du att läsarna tar med sig från boken – är det framför allt kunskap, motivation eller praktiska verktyg?

–Jag hoppas att boken kommer att stå i bokhyllan i alla svenska hem och användas både förebyggande och i händelse av kris. Boken har ett stort kapitel om egenvård och första hjälpen som kan användas när som helst oavsett om det är strömavbrott eller en helt vanlig tisdag. Givetvis bjuder jag på kunskap, men också insikt och förhoppningsvis verktyg som gör läsaren mer förberedd, medveten, lugn och mer trygg i sin egen hemmiljö. I många fall handlar det om att börja. Och bygga förmåga efterhand.