Karl Lallerstedt, säkerhetsexpert på Svenskt Näringsliv, skriver om påverkanskampanjer som har drabbat svenska partier inför valet den 9 september.
Socialdemokraternas hemsida utsattes för fyra överbelastningsattacker under augusti månad, den senaste förra veckan, samtidigt som statsministern och finansministern presenterade partiets valmanifest. Anders Ygeman, partiets gruppledare i riksdagen, sade efteråt till Dagens Nyheter att “Det finns ett politiskt syfte. Man vill slå ut vår möjlighet att kommunicera med väljarna via vår hemsida.”
Ygeman har helt rätt när han säger att det finns ett politiskt syfte med attackerna. Men syftet kan vara det motsatta till vad den mediala rapporteringen ger sken av. Kanske är det just den mediala reaktionen och uppmärksamheten attackerna skapade, snarare än attackernas direkta effekt som var ändamålet med attackerna. I attacken förra veckan låg Socialdemokraterna websida nere i 10 minuter, knappast något av avgörande betydelse.
Enligt den information vi känner till i dagsläget vet vi inte vem som låg bakom attackerna. Men faktum att IP-numren från den senaste attacken bland annat spårades till Ryssland, väcker ett reflexivt sätt att reagera, en automatisk koppling till idén att Ryssland försöker underminera arbetarepartiets förutsättningar i valet.
Om syftet med attackerna verkligen var att underminera Socialdemokraternas förmåga att kommunicera med väljarna var några minuters störning av en websida knappast en framgång. Men om syftet snarare var att hjälpa Socialdemokraterna var attacken framgångsrik. Landets största mediekanaler nappade och rapporterade ivrigt nyheten, och partiet fick gratis reklam där de framstod som ett offer för vad många sannolikt antog var en utländsk attack.
Om det nu var en främmande makt som låg bakom attacken, varför skulle de vilja gynna Socialdemokraterna? Det vekar ju som att påverkansoperationerna riktade mot Sverige i stor utsträckning har handlat om att öka oron kring invandring, brottslighet, och statens hantering av dessa fenomen. Detta är ju knappast något som har gynnat den sittande regeringspartierna, utan snarare Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraternas starka ställning innebär att det med stor sannolikhet kommer att fortsätta vara en svag minoritetsregering som kommer att regera efter valet (oavsett färg).
Valet handlar om fortsatt socialistiskt styre med en NATO-skeptisk falang, eller en NATO-vänligare högerregering. Det är uppenbart vad vissa främmande makter skulle föredra.
