Rapporten bygger på intervjuer och enkätdata med forskare inom både naturvetenskapliga, tekniska och samhällsvetenskapliga ämnen. Enligt författarna finns en tydlig skillnad mellan forskare som samarbetar med kinesiska institutioner och forskare som studerar Kinas politik och samhällsutveckling.

Forskarna inom teknik och naturvetenskap beskriver i regel sina samarbeten som stabila. Bland Kinaforskare är bilden mer problematisk. Drygt sju av tio uppger att självcensur är ett återkommande inslag i fältet, och tre av tio har ändrat språkbruk eller fokus för att undvika politiskt känsliga områden. Vissa har nekats visum eller informerats om att deras forskning klassas som känslig av kinesiska myndigheter.

– Vi ser att Kina inte bara försöker styra forskningen inom landets gränser, utan också påverkar hur svenska forskare kan arbeta och uttrycka sig, säger Gustav Sundqvist, lektor i statsvetenskap vid MDU.

Samarbeten anses riskfyllda

Rapporten lyfter även att svenska forskare ska ha mött individer på föreläsningar och konferenser i Sverige som agerat på ett sätt forskarna uppfattat som kopplat till kinesiska myndigheter. Sådana incidenter beskrivs som ett potentiellt hot mot akademisk frihet.

– Det här sker i svenska undervisningsmiljöer. Det sänder signaler om vad som uppfattas som riskfritt att uttrycka, säger Sundqvist.

Flera forskare uppger att det förändrade politiska landskapet i Sverige påverkar hur internationella samarbeten med Kina betraktas. Vissa uttrycker oro för att sådana samarbeten per automatik anses riskfyllda, även när de fungerar väl i praktiken.

Rapporten rekommenderar att svenska lärosäten stärker sin förmåga att hantera auktoritär påverkan genom utbildning, riktlinjer och tydliga roller kopplade till säkerhet och internationalisering. Syftet är att ge forskare bättre möjligheter att identifiera och hantera risker i internationella samarbeten.