Polisen ger felaktiga och farliga råd vid våld i nära relationer

Trots forskning som visar att ingripanden vid våld i nära relationer är mycket osäkra och farliga, uppmanar Polisen grannar att ringa på dörren vid våld i nära relation. Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd.

Ett jämställt samhälle utan trakasserier och med offentliga platser som är säkra och trygga för alla kan tyckas som en självklarhet. Rapporterna om näthat och sexuella ofredanden mot kvinnor samt offentliga rum där kvinnor kontrolleras av män har emellertid aldrig tidigare varit så många som nu.

Under uppropet #MeToo vittnar tusentals kvinnor i sociala medier om sina erfarenheter och upprördheten är med rätta stor. Även om problematiken inte har varit okänd sedan tidigare bidrar uppropet till samtal i medier, på arbetsplatser och vid köksbord om det som många kvinnor upplever.

Teckna din prenumeration av Aktuell Säkerhet här

I bästa fall kan detta bidra till ökad uppmärksamhet och medvetenhet om problemen. Men vad händer när debatten ebbat ut och politikernas tal om att sätta ned foten klingat av?

Risken är påtaglig att debatten som vanligt endast leder till vällovliga symbolhandlingar i form av nya armband och påkostade affischkampanjer, fler byggnader som är upplysta i orange etc. Alltså åtgärder som inte förändrar något i praktiken och därmed heller inte hotar någon.

Som en reaktion mot etablissemangets oförmåga att komma till rätta med sexuella ofredanden och våld mot kvinnor har det runt om i världen startats olika initiativ. I New York City och många andra amerikanska städer arbetar folkrörelsen Hollaback för att uppmärksamma kvinnors utsatthet på stadens gator. Kvinnor som utsätts för sexuella ofredanden uppmuntras att ta foton av gärningspersonen med sina mobiltelefoner och ladda upp på nätet, medan vittnen uppmanas att ingripa för att stoppa trakasserierna. Även om vissa av de strategier som förespråkas (t.ex. “Bystander Intervention”) har visat sig ha viss brottsförebyggande effekt har rekommendationerna lett till ett ökat antal konfrontationer. Det har också bidragit till näthat och en större hotbild för både grundarna av Hollaback och för personer som delar med sig av sina erfarenheter.

Sedan 2014 finns ett liknande initiativ i Sverige kallat Huskurage, där grannar uppmanas att agera vid våld i nära relation genom att ringa på dörren och fråga hur det står till. Bakom Huskurage finns en rad ambassadörer som sprider budskapet, däribland Polismyndigheten, Fastighetsägarna och JM AB. Initiativet innehåller flera inslag som kan bidra till att öka medvetenheten om våld i nära relationer och skapa bättre förutsättningar för drabbade att få hjälp och stöd. Ett bra exempel är att fastighetsägare sätter upp information i trapphus med telefonnummer till kvinno- och tjejjourer.

Det är däremot anmärkningsvärt att Polismyndigheten ställer sig bakom och sprider ett initiativ som uppmanar grannar att ringa på dörren vid våld i nära relationer. Forskning visar nämligen att denna typ av ingripande för poliser är mycket osäkra och farliga situationer.

På grund av de risker som är förknippade med ingripande vid våld i nära relationer indikerar forskning att poliser måste göra strukturerade hot- och riskbedömningar samt är i behov av särskild kunskap och extra träning för att kunna agera professionellt i dessa sammanhang.

Hur ska grannar kunna agera på ett säkert sätt när poliser kan ha svårt att hantera de hotfulla situationer som lätt uppstår? Till skillnad från allmänheten har polisen trots allt både erfarenhet, träning och skydd. Om grannarna till 41-åriga Lotta, som misshandlades till döds av en grovt kriminell man i Stockholm för ett år sedan, följt Huskurages rekommendationer är risken påtaglig att fler hade kommit till skada.

Gemensamt för exempel som Huskurage och Hollaback är alltså att det är de drabbade själva och allmänheten som uppmanas att agera för att förhindra brott i såväl offentlig och privat miljö som på nätet, och visst är det viktigt med civilkurage. Vad gäller våld i nära relation är den stora utmaningen i dagsläget att grannar överhuvudtaget inte ringer polisen vid misstanke om våld i nära relationer. Budskapet borde därför, först och främst, vara att uppmana grannar att höra av sig till polisen.

Precis som vid olycksplatser är det primära att säkra att man själv är skyddad, för annars går det inte att hjälpa någon annan. Sedan ska polisen kontaktas för att få professionella till platsen. Först därefter handlar det om att hjälpa till efter förmåga.

Istället för att uppmana grannar att ringa på dörren borde de få utbildning i hur de ska agera i dessa situationer, både för sin egen och andras säkerhet. En sådan utbildning borde också omfatta hur grannar ska kunna ge relevant information som hjälper polisen i arbetet med att förebygga och klara upp brott. En lösning där grannar uppmanas att ta en del av polisens ansvar är inte vägen framåt vad gäller dessa komplexa och svårlösta samhällsproblem.

Helt klart är att Sverige står inför nya utmaningar där polisen inte längre ensamma kan lösa problemen med brott och otrygghet i samhället. Behovet av nya idéer och nya lösningar är därför stort. I detta sammanhang kan kommuner, näringslivet och, inte minst, ideella organisationer bidra med betydelsefulla insatser. Dessa insatser måste emellertid bygga på aktuell forskning och beprövade erfarenheter, annars är risken stor att arbetet blir kontraproduktivt och istället leder till mer problem och ökade konflikter.

Magnus Lindgren
Generalsekreterare

Greta Åkerlind
Kriminolog

Stiftelsen Tryggare Sverige