Kamerabevakningslagen trädde i kraft i augusti 2018. En nyhet i lagen är att IMY, tidigare Datainspektionen, är ansvarig för all tillsyn av kamerabevakning och för att utfärda tillstånd till de verksamheter som är skyldiga att ha tillstånd för att få kamerabevaka. Sedan augusti 2018 fram till och med 2020 har myndigheten tagit emot cirka 1 400 ansökningar om tillstånd till kamerabevakning.
IMY presenterar nu en rapport som redovisar myndighetens samlade erfarenheter av att utfärda tillstånd till kamerabevakning.
– Kamerabevakningslagen innebär att betydligt färre verksamheter behöver ansöka om tillstånd hos IMY för att få kamerabevaka. Men även de som inte behöver tillstånd måste göra samma typ av bedömning som vi gör när vi beviljar eller inte beviljar tillstånd till kamerabevakning. Vi har i rapporten sammanställt de bedömningar vi har gjort och ger vägledning kring vilka avvägningar som behöver göras inför att man börjar kamerabevaka, säger Jenny Bård, jurist på IMY:s kameragrupp.
I rapporten framgår att en stor del av ansökningarna som IMY inte har beviljat kameratillstånd till har berott på att det inte funnits tillräckligt dokumenterad problematik med brottslighet på platsen. Många ansökningar har dock delvis beviljats, till exempel om det funnits dokumenterad problematik med brottslighet under vissa tider på dygnet, såsom kvällar och nätter. Tillstånd till kamerabevakning har då beviljats till just de tiderna, men avslagits dagtid.
Rapporten ger ett antal rekommendationer och ett övergripande förslag på arbetsgång för verksamheter som planerar att kamerabevaka. Dessutom tas ett antal specifika fall av kamerabevakning upp mer i detalj, som exempelvis kamerabevakning i skolor, vårdinrättningar, myndighetslokaler, parkeringar, apotek, skog och mark samt flerbostadshus.
