I denna debattartikel varnar Fredrik Svensson från Redpill Linpro för att svenska verksamheter i praktiken har tappat kontrollen över sin digitala infrastruktur – trots hög digital mognad. Han menar att fokus alltför länge legat på var data lagras, i stället för vem som faktiskt har makten över systemen, och efterlyser ett mer konkret arbete för att stärka landets digitala suveränitet och motståndskraft.
Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Sverige hyllas ofta som ett av världens mest digitaliserade länder. Men under ytan döljer sig en kritisk sårbarhet: vi har byggt vår välfärd och vår effektivitet på fundament som vi själva inte äger eller kontrollerar. När skolor, sjukhus och myndigheter flyttade sina papper och fysiska möten till molnet vann vi enormt i effektivitet. Men priset har varit dolt. Idag har vi samlat vår digitala vardag hos ett fåtal utomeuropeiska teknikjättar. Vi har blivit digitala hyresgäster utan besittningsskydd.
De flesta beslutsfattare ser problemet, men samtalet fastnar nästan alltid i en steril debatt om lagringsplats. Att data ligger ”på europeisk mark” har blivit ett standardsvar som lugnar för stunden, men det är ett svar som missar målet.
Den verkliga frågan vi måste ställa oss är vem som har den faktiska makten att trycka på knappen när krisen är ett faktum.
Digital suveränitet handlar inte om geografi, det handlar om operativ rådighet. Det spelar ingen roll om våra servrar står i ett svenskt bergrum om mjukvaran styrs från Seattle eller Silicon Valley. Den verkliga frågan vi måste ställa oss är vem som har den faktiska makten att trycka på knappen när krisen är ett faktum, vem som kan rätta felen när systemen ligger nere och vem som lyder under vilken lagstiftning när geopolitiska spänningar tvingar fram sanktioner eller exportförbud.
Kontroll avgörs inte av en punkt på kartan. Den avgörs av vem som äger koden, vem som styr driften och vilka lagar som trumfar de svenska.
Analyser av den svenska marknaden visar ett mönster där beroendet ofta sitter i samma områden:
Många backar inför problemet för att det känns övermäktigt.
Inom dessa kategorier ligger Sverige i nivån ”högt beroende”. Uppskattningar visar att beroendet av icke-europeisk teknik ligger i intervallet 75 till 80 procent. Detta är inte bara en fråga om IT-drift; det är en fråga om nationell resiliens. I en tid då geopolitisk osäkerhet och skärpta lagkrav blir vardag, duger det inte längre att blunda för att vi har outsourcat hjärnan i vår digitala förvaltning.
Många backar inför problemet för att det känns övermäktigt. Man ser ett gigantiskt beroende och drar slutsatsen att lösningen kräver ett enormt, oöverskådligt projekt. Resultatet blir ofta att man stannar innan man ens har börjat.
Vägen till suveränitet börjar istället med en strukturerad självvärdering. Det handlar om att få en karta över vad som faktiskt är kritiskt, vad som är flyttbart och vad som bör prioriteras.
Den största effekten för många nås genom att börja i det ”tekniska motorrummet”, som databaser och plattformstjänster. Det ger omedelbart ökad rådighet utan att hela organisationen behöver ändra sitt arbetssätt över en natt. Andra bör börja med samarbetsverktyg eller identitetshantering eftersom det är där sårbarheten är störst.
Poängen är densamma: Resan blir möjlig när den delas upp. Digital suveränitet handlar i grund och botten om ansvar. Sverige behöver mindre symbolik och mer metodik.
Fredrik Svensson
Chef affärsutveckling Redpill Linpro
Aktuell Säkerhet jobbar för alla som vill göra säkrare affärer och är därför en säker informationskälla för säkerhetsansvariga inom såväl privat som statlig och kommunal sektor. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev!
Genom att klicka på "Prenumerera" ger du samtycke till att vi sparar och använder dina personuppgifter i enlighet med vår integritetspolicy.
