Enligt en färsk undersökning från er om hur olika sektorer anser sig klara av att hantera en krissituation visar det sig att det endast är hälso- och sjukvårdssektorn som menar att de skulle kunna göra detta bra – varför tror du att det är så?
– Allmänheten har ett högt förtroende för hälso- och sjukvårdssektorn. Det är per tradition får man kanske anse, men även genom de heroiska insatser som gjordes, och uppmärksammades, under pandemin. Den intressanta frågan är dock hur sjukvården skulle klara en kris under situation som leder till masskadeutfall, det vill säga när väldigt många är skadade samtidigt. Det skall vi enligt NATO artikel 3 klara som nation, men kapaciteten för detta finns inte idag. Det är kanske något för allmänhet och styrande inom sektorn att fundera över, och agera.
Den sektor som svenskar oroar sig mest för ska utsättas är el/värme/vatten. Vi har nyligen sett att detta är en sektor som blivit attackerad av ryssarna i Ukraina. Hur mycket spelar sådant in för resultatet – att det skett sådant i vår närhet och i närtid?
– Nyheter spelar in. Men det är även att många har börjat tänka ett steg längre. Utan elektricitet fungerar inte mobilnäten, internet, eller ens vattenförsörjningen. Allt styrs idag av it-system som ju behöver el för att vara igång. Värme – ja, vem gillar att frysa? Då kan man fundera på hur lämpligt det är att majoriteten av alla hushåll i landet har elmätare från en utländsk leverantör, där dessa mätare går att fjärrstyra.
Kan man egentligen säga att någon sektor är viktigare än någon annan här? Eller varför rankas de olika sektorerna olika tror du?
– Det går nog inte säga att den ena sektorn är viktigare än den andra – eller ens klarar sig utan de andra. Mycket styrs av de senaste intrycken, och den senaste nyhetsrapporteringen. Men egentligen kan man säga att samhället idag är väldigt sammanflätat när det gäller de olika försörjningskedjorna. Internet of things och förfining av försörjningskedjorna har lett till många fördelar för oss samhällsmedborgare. Någonstans har man dock behövt ta kostnaden – och det blev på området resiliens och säkerhet.
Vad är det första man kan göra i en organisation för att lägga grunden för en bra riskhantering? Finns det något generellt som är möjligt för samtliga verksamheter att göra på stående fot?
Börja med egen organisation. Se över kontinuitetsplanering och fokusera på funktioner och roller. Medarbetarna är viktiga – kan dessa ryckas iväg till annat uppdrag som värn- eller civilpliktiga? Ta de besvärliga mötena. Samverka med intressenter, kunder och underleverantörer. Man vet aldrig var den svagaste länken finns. Det är så mycket enklare att åtgärda denna under mer lugna förhållanden.
