Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Alltmer hör jag att kriget i Ukraina var något som ändå kunde förutses. Kanske inte med exakt alla inneboende parametrar, men som helhet. I mitt förra inlägg listade jag ett antal faktorer som för mig innefattas i försvarskonceptet. En av dessa är politiken, som håller taktpinnen för hela försvarssektorn. Jag tror helt klart att utvecklingen i vårt närområde och ansökan om Nato-medlemskap kom som en överraskning för många svenskar.
Grunden för den moderna svenska neutralitetspolitiken lades redan under 1800-talet för att hantera stormakterna runt omkring oss och blev sedermera vår officiella säkerhetspolitiska strategi under 1900-talets stora konflikter. Den ställde krav på Sverige att ha en stark inhemsk försvarsindustri, vilket resulterade i en högteknologisk och framåtlutad industribas. Efter murens fall blev det tydligt att Sverige rörde sig i en mer utåtriktad riktning, särskilt med EU-medlemskapet år 1995. Men de politiska omprioriteringarna kopplade till försvaret gjorde också att den internationella marknaden och export var en nödvändighet för försvarsföretagen att upprätthålla samt utveckla sin kompetens.
Sverige tar politiska beslut och försvarssektorn tar sig an uppgiften att anpassa sig.
”Vi är varken neutrala eller ensidigt solidariska”
Nu när beslut fattats att Sverige ska ingå i en försvarsallians förändras vår säkerhetspolitiska utgångspunkt. Vi är varken neutrala eller ensidigt solidariska, utan ingår snart i en skarp gemenskap som ställer krav på Sverige som land, Försvarsmakten och resten av försvarssektorn. Artikel fem i Nordatlantiska fördraget, garantin om hjälp vid ett angrepp, känner nog många till. Artikel tre talar dock om medlemmarnas egna insatser för att stärka sitt eget försvar för att kunna uppnå alliansens mål om att motstå angrepp och hjälpa varandra.
Min spaning tar huvudsaklig fasta vid klarheterna: Sverige har beslutat att satsa på försvar. Vi ser höjda försvarsanslag, en ökad försvarsvilja och att företagen rapporterar fulla orderböcker. 1900-talets neutralitetspolitik hade sina krav och att försvarssektorn anpassar sig efter politiska beslut är en del av försvarsförmågan. Den oundvikliga frågan är vilka konkreta krav som Nato-medlemskapet nu i sin tur kommer att ställa?
