Det började för cirka 15 år sedan när svenska soldater deltog i fredsbevarande militära insatser runt om i världen. För detta ändamål skapade FOI små analyssystem för att upptäcka gaser och partiklar. Då var det viktigt att utrustningen skulle vara robust, lätt att transportera och kunna bäras eller tas med i fordon.
Nu har den svenska Försvarsmakten andra uppgifter, men kunskaperna kunde vidareutvecklas.
– I olika forskningsprojekt började vi undersöka om det inte skulle vara smart att fästa sensorer på en drönare för att detektera CBRN-hot [kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära hot, red. anm.]. Vi testade först i liten skala genom att koppla upp sensorer med en radiolänk, berättar Håkan Wingfors, laborator vid avdelningen för CBRN-skydd och säkerhet.
Det traditionella sättet att detektera kemiska och biologiska ämnen är att människor bär avancerade skyddsdräkter och går med handburna sensorer igenom de områden som ska undersökas. Snart visade FOI:s tester att drönarna hade potential att vara både snabbare, enklare och säkrare än att skicka ut människor. Så FOI-forskarna fortsatte med nya tester, där de använde sensorsystem fastsatta med 3D-utskrivna fästen på kommersiella drönare. De testade också färdiga system, där sensorer redan är fullt integrerade för dataöverföring och navigering av drönaren.
I dag ligger forskningen långt framför allt när det gäller att upptäcka ämnen i gasform, partiklar och strålning. Men det är inte utan komplikationer.
– Eftersom CBRN-ämnen inte är besläktade med varandra kräver varje område sina lösningar. Inom C-området finns utmaningar när det gäller känslighet och att många sensorer är tunga. Inom B-området är det framför allt svårt och tidskrävande att detektera smittsamma och sjukdomsframkallande organismer när det samtidigt finns höga bakgrundshalter av ofarliga organismer. Det kan lika gärna vara ofarliga sporer eller pollen, och den tid det tar att skilja dem åt kan göra att fördelen med att använda drönare för mätningar förloras, säger Håkan Wingfors.
Däremot är det mindre komplicerat att mäta strålning, där man redan har en fullt utvecklad metodik.
Arbetet med att detektera CBRN-hot med drönare passar FOI som handen i handsken, enligt Håkan Wingfors.
– Vi har systemkunskap och ämneskunskap. Vi är dessutom vana att arbeta över forskningsgränserna. I de här projektet arbetar kemister, biologer, radiofysiker och elektroingenjörer tillsammans.
Ett stort kontaktnät, både inom Sverige och utomlands, bidrar till utvecklingsarbetet.
– Vi har ett mycket gott samarbete med Försvarsmakten, och utbyte med Kustbevakningen, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) och Polismyndigheten som också genomför egen utveckling. Vi utbyter också kunskap med våra motsvarigheter i USA och följer utvecklingen i Frankrike, Tyskland och Italien, länder som ligger i framkant inom detta område, säger Håkan Wingfors.
År 2024 kommer att innehålla fler fältförsök med drönare och sensorer, men med delvis annat fokus.
– Bland annat vill vi undersöka hur man kan använda drönare för att kartlägga marschväg för trupp och detektera eventuell CBRN-kontaminering längs vägen. Är vägen säker kan marschtakten ökas, annars kan drönare användas för att hitta alternativa marschvägar, berättar Håkan Wingfors.
