Ny forskning vid Högskolan Väst visar att fullskaliga övningar hos så kallade blåljusorganisationer – polis, räddningstjänst och ambulans – gör dem mer rustade vid framtida olyckor eller andra större ingripanden. Övningarna är centrala för att synliggöra och testa gränser mellan de olika yrkesgrupperna.
Annika Andersson, doktorand i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande vid Högskolan Väst, visar i sin avhandling ”In case of emergency: Collaboration exercises at the boundaries between emergency service organizations” att övningar är centrala för att skapa ett strukturerat reflektionstillfälle som ger en helt annan grund för lärande. Studierna inkluderar övningar med både yrkesverksamma och sistaterminsstudenter vid respektive blåljusutbildning.
Samverkan avgörande
Avhandlingen visar också att övningar idag ofta är fokuserade på den specifika olycka eller händelse som övas. Utmaningar med övningsverksamhet ligger bland annat i att få till länken mellan övning och skarpt arbete.
– Varje yrkesområde är duktiga inom sina respektive ansvarsområde men vi ser att hur man löser samverkan kan vara avgörande för utfallet. Detta kan gälla vid mindre vardagsolyckor, där man på bästa sätt ska samordna resurser som finns tillgängliga. Men vi ser också mer och mer komplexa fall till exempel med hot inblandat där samverkan blir viktig även för de yrkesverksammas säkerhet, säger Annika Andersson.
Vid övningstillfället kan man utsätta deltagarna för svåra situationer och dilemman där de får möjlighet att sätta fingret på de samverkansutmaningar som uppstår. Vilka gränser kan man gå över? Vilka gränser måste få finnas? Samverkan är inte bara att man hjälper varandra, utan det kan även handla om att ta ett steg tillbaka och låta de andra organisationerna arbeta.
Att reflektera är centralt
Annika Andersson ger ett exempel: Vid en övning av ett scenario med ett stort ungdomsbråk på ett disco med farhåga om brand, larmas alla tre blåljusorganisationerna. Var och en tar sig an sina delar. Polisen meddelar att ”nu är byggnaden säkrad” vilket för dem innebär att det inte finns några personer kvar i byggnaden och att allt är genomgånget. När brandkåren hör detta uttryck tänker de något helt annat: de utgår ifrån att byggnaden är säkrad betyder att det inte finns någon risk för att något ska rasa, fatta eld eller dylikt. Denna oklarhet påverkade i sin tur ambulansens möjlighet att tillträda för att påbörja vårdandet.
– Hur övningar arrangeras är inte oviktigt ur lärandesynpunkt. Just denna övningsmodell innehöll gemensamma reflektionsseminarier som avslutande moment. Genom att man efter de praktiska momenten får tillfälle att reda ut begreppen, vad man gjorde och motiv till detta skapar man en större förståelse för varandras arbetssätt och prioritering.
Olyckor är i flera avseenden unika, men det finns också många återkommande problem relaterade exempelvis till vad man vill uppnå med samverkan, bristande kunskap om varandras rutiner eller att man inte vågar ta initiativ över gränser, menar Annika Andersson.
– Detta bör tydligare både tränas och diskuteras i återkommande övningar och kanske medför detta att man till och med räddar liv.
