Det här är en opinionstext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Bakgrunden till att partierna vill stoppa de utökade befogenheterna för ordningsvakter är att en del ingripanden de senaste åren har ifrågasatts. I ett fall förra året avled en man efter ett ordningsvaktsingripande – och ordningsvakterna står åtalade i ett pågående rättsfall. Kritik har också riktats med uppgifter om upplevd rasism och bristande respekt under pågående ingripanden.
Eftersom ordningsvakter från lag har begränsade polisära befogenheter är det självklart att ta frågeställningarna om professionella och säkra ingripanden på allvar. Ordningsvakten står under polisens befogande och ledning även då ordningsvakten är anställd i ett privat företag.
Den kommande nya ordningsvaktslagen behövs för att modernisera ett regelverk som ursprungligen kom till för att reglera dansbanevakter på 80-talet. Verkligheten har förändrats och lagstiftningens förslag till förlängd utbildning och möjlighet att arbeta trygghetsskapande behövs.
Så långt verkar de flesta vara överens. Men faktum är att de av Vänstern och Miljöpartiet ifrågasatta utökade befogenheterna eller breddade arbetsuppgifterna behövs också av skälet de anger för att stoppa reformerna: med bättre utformade befogenheter så kommer också kvaliteten på ingripandena höjas-
I korthet innehåller lagstiftningen tre förslag till utökade befogenheter; att efter polisärt beslut ha möjlighet att transportera en omhändertagen; att söka efter identitet och att förverka beslagtagen alkohol. Samtliga arbetsuppgifter syftar till att avsluta arbetsuppgifter som ordningsvakten redan har påbörjat – under insyn och övervakning av polisen i varje enskilt fall.
I snitt uppger säkerhetsföretagen i tunnelbanan att en patrull väntar 45 minuter vid ett omhändertagande på att polisen ska komma på plats för att transportera en omhändertagen person vidare. Om ordningsvakter får möjlighet att transportera omhändertagna så skulle besöket i griprummen minskas ned till några minuter. De omhändertagna skulle få omsorg snabbare och en betydligt större värdighet i vården än vad som erbjuds i griprummen under dagens lagstiftning.
Samtidigt kan ordningsvaktspatrullen som genomförde omhändertagandet sättas i tjänst snabbare. När en patrull blir uppehållen i timmar för att polis ska komma på plats så finns färre kollegor på plats – vilket ökar risken i andra ingripande under samma arbetspass på objektet som tunnelbanan eller i köpcentrum.
I regeringens förslag till att låta ordningsvakter transportera omhändertagna ligger också tydliga krav på anpassad utbildning. Det kommer krävas särskild utbildning och krav på bilar och utrustning för att utföra transporterna. I det ökar också möjligheten till specialisering för de ordningsvakter som arbetar specifikt med uppgiften, vilket även i sig ökar kvaliteten i omhändertagandet.
Förslagen om utökade befogenheter ska också ses i sitt sammanhang. De senaste åren har samverkan mellan polis och ordningsvakter byggts ut på ett sätt som saknar motstycke. Med systemet ”19-punktsprogrammet” finns utpekade ordningsvaktsansvariga på alla polisens nationella och lokala verksamheter, vilket innebär att myndighetens styrning av ordningsvakterna är bättre än förut. Dessutom innebär införandet av det digitala rapporteringsverktyget e-nova att ordningsvakten och polisen är sammanlänkande på ett helt nytt sätt.

Att i den miljön införa ett par nya arbetsuppgifter för ordningsvakter faller in i ett sammanhang där de blir väl omhändertagna av polisen också i praktiken. Med allt fler ordningsvaktsansvariga poliser finns även ett system på plats som i högre grad kan ta emot anmälningar om felaktiga ingripanden, vilket givetvis också är en välkommen förstärkning av säkerheten i ordningsvakternas utförda arbete.