Martin Gelin
Foto: Nikolai Jakobsen

Du har bevakat USA i två decennier – hur märks det i praktiken att landet nu gör en ”diplomatisk reträtt”, och vilka konsekvenser ser du för globala säkerhetsallianser?

– Dels att Trump aktivt och medvetet saboterar USA:s viktigaste allianser, genom hoten om att annektera Kanada och Grönland. Delsgenom handelskriget, som ytterligare förvärrar dessa relationer. Men framför allt genom slakten av diplomatiska verksamheter,biståndsorganet USAID, demokratifrämjande verksamheter som Radio Free Asia och Voice of America och stöden till dissidenter och oberoende medier världen över. Generellt har Trumps auktoritära styre också alienerat många demokratiska ledare världen över och äventyrar därmed hela den regelbaserade världsordning vi vant oss vid sedan andra världskrigets slut. Det är inte bara Nato som äventyras av det utan även de nyare säkerhetspolitiska allianser som USA etablerat i framför allt östasiatiska länder de senaste decennierna.

I din kommande bok lyfter du mjuk makt som ett centralt verktyg i oroliga tider – vilka länder tycker du bäst lyckas använda soft power strategiskt idag, och varför?

– Det är värt att göra en distinktion mellan just strategisk soft power, som handlar om statliga och diplomatiska initiativ, och organisk soft power, som kommer från den vardagliga kulturen i landet. I många decennier var USA bäst i världen både på strategisk och
organisk soft power. De stödde världsledande universitet och forskning, lade grogrunden för innovativa och kreativt dynamiska miljöer som Silicon Valley, Hollywood, Massachusetts forskningskorridor, hela New York som kreativ smältdegel. Nu äventyrar Trump detta, vilket lämnar fältet öppet för andra aktörer. Sydkorea har varit väldigt smarta i sitt strategiska arbete de decennierna. Storbritannien och Frankrike har djup förståelse för hur kultur- och säkerhetspolitik samverkar i relations- och alliansbyggande. De små, rika men auktoritära gulfstaterna, som UAE och Qatar, ligger också långt fram i tänkandet kring soft power idag, sen har de ofta en krasst instrumentell syn på hur kultur kan användas.

Hur kan demokratier som Sverige bättre rusta sig mot auktoritära aktörers propaganda och desinformation utan att själva tumma på öppenhet och yttrandefrihet?

– Enklast genom att stötta alla de befintliga institutioner som redan fungerar: public service, fria medier, universitet och forskning, och utbildningar på grundskolenivå om källkritik, mediekunskap och försiktighet i sociala medier. Att reglera barn och ungdomars
användande av sociala medier kan inte betraktas som teknikfientligt, utan måste bli lika självklart som att reglera rökning. Tiktok och Youtube är bevisligen lika giftiga. Det vet vi inte minst för att företagens egna anställda förbjuder sina egna barn från att använda produkterna. Flera länder, som Australien och Frankrike, är föregångare där.

Du har rest i och skrivit om allt från Ukraina till Qatar – finns det något land som överraskat dig särskilt i hur de använder kultur och diplomati som säkerhetspolitiskt verktyg?

– Överlag är det små och utsatta länder, grannar till farliga diktaturer, som bäst förstår detta. Baltstaterna, Ukraina, Georgien, Taiwan, Sydkorea. De nordiska länderna borde titta på dessa länder. Taiwan är särskilt duktiga på att använda allt från sociala medier
till matfestivaler och oberoende filmproduktion för att stärka bilden av den nationella identiteten och därmed öka kostnaden för en potentiell invasion utifrån.